Aftonbladet – 22 maj 1845, sida 2

UR or RSA EN ffå rörande ens mot hustrun; och om ett par dagar bekände också först Beren, alt han varit medvetande om, och sedermera hustrun, att hon föröfvat brottet. — HVAR TAGA GAMLA SKÅDESPELARE VÄGEN? är en fråga, som man ofta hör framkastas. Huru sällan hör man att någon tjenstgörande skådespelare nedsjunker i den dunkla fördjupning, ur hvilken till och med den skickligaste machinist cj förmår uppyfta honom. Hvad blir väl då af mängden? Då nu lifstids-engagementen nästan öfverallt upphört, ser hvar och en, sedan lagerkransoch blomregnet är förbi, sig om efter en liten bakport, hvarigenom han från konstens tempel åter kan smyga sig in i privatlifvet. Tenorister och bassister trältar man här och der som sänglärare, värdshusvärdar, positifspelare, ja till och med som nattväktare. Fordna intriganter resa landet omkring och förgöra rätlor och möss; ömma fäder operera liktornar, ömma mödrar bli läIrarinnor, barnmorskor o. s. v.; första hjelten och älskaren silhuetterar och daguerreotyperar. ÄlskarinInor och sängerskor fabricera blommor; karaktersspellare uppstoppa djur; komici dressera kanariefoglar leller läraktiga loppor att göra konststycken. I kortIhet, hvar och en, som älder eler sjukdom beröfvat förmågan att behaga den otacksamma pubiiken, söIker på honett vis draga sig fram. Att vi härej tala lom konstens koryfeer, utan om dem, hvilka Fortun? tidigt vändt ryggen, förstås af sig sjelf. — FATA MORGANA. I Niort i Frankrike har man den 22 sistl. April observerat ett märkvärdig naturfenomen, hvarom ett ögonvittne berättar föl jande: Då vädret var vackert på morgonen, bega jag mig ut klockan half sex för att göra en tur på vår herrliga promenadplats, och då jag derifrån vän de mina blickar mot vestern, upptäckte jag plötslig -Istaden la Rochelle något öfver horisonten, mellar tvenne moln af en ofantlig utsträckning. Jag ur skiljde tydligt inloppet till hamnen, såg fyrtornet, d råbeprisade baden och Mails jätteträn, Jag bemödad bo 4 RE AKTA kl