Aftonbladet – 22 maj 1845, sida 2

var jag flyktig och ingenting mindre än undergif-! vem och ödmjuk, och huru har du, på så kort id kunnat förändra mig? Jag tänker ej mer på verlden. Jag vill ej mera bort, jag blir hos dig — hos dig är milt bjerta(Forts. följer.) gg I — EN HUSTRU rönRGIFVER SIN MAN. J slutet af! förra månaden dog i Stavanger en man af gift, som hans egen hustru hade gifvit honom. Omständigheterna vid denna, i Norge så sällsporda händelse voro följande: för ett par är sedan rymde mannen, som var matros, från det fartyg, hbvarpå han var förhyrd, och seglade sedan på amerikanska fartyg; då man imedlertid ingenting hört om bonom sedan midsommarn i fjol, ansåg hustrun honom för död, hvilken förmodan hon yttrade för egaren till det hus, hvari hon bodde, en skräddaremästare Beren. Från den tiden uppstod ett förtroligare förhållande mellan. denne och hustrun, och sannolikt har det varit deras afsigt att ingå äktenskap, om det skulle visa sig, att mannen verkligen Vore död. Men Thorsdagen den 10 sistl. April hemkom denne oförmodadt, och den uppgjorda planen blef derigenom kullkastad. Redan dagen derefter begynte Bieren och hustrun att öfverlägga fom huru de på bästa sält skulle blifva mannen qvitt, men beslutet, att begagna gift för vinnande af detta ändamål, fattades icke förrän flera dagar derefter. En vecka efter mannens hemkomst, påföljande Thorsdag, hade hustrun, sedan hon försett sig med nödiga attester, köpt för 42 sk. arsenik under namn af råttgift, på apotheket, och deraf om aftonen. gifvit mannen så mycket, som af en ärt: storlek, i en kopp kaffe. Följande morgon hade hor strött litet på en smörgås och sednare på dagen gif. vit honom en dosis i en skålsoppa. Imedlertid spor des ingen verkan a giftet förrän natten mellan Sön dagen och Måndagen, hvilken sednare dag på mor gonen mannen dog. Man fattade genast misstanka