Aftonbladet – 20 maj 1845, sida 2

2 bud för syskonebarn att taga hvarandra till äkta utan att Konungen gilfver der lof till, upphört att vara gällande, dock utan att någon förändring härigenom skett i lagens stadganden i 43 Kap. 4 Y Rättegångsbalken, om jäf emot domare, och i 17 Kap. 7 samma Balk, om jäf emot vittnen, i hvilket fall det kommer att förblilfva vid hvad hittills föreskrifvet varit! Efter inhemtandet af Statsrådets och Högsta Domstolens yttrande häröfver, har Jag funnit godt att detta Edert förslag i Nåder bifalla. Likaledes har Jag, efter Statsrådets och Högsta Domstolens hörande, lemnat mitt samtycke till Edert uti skrifvelse den 30 November anmälda förslag, att, genom utfärdande författning vardor, såsom ett af Kongl. Brefvet d. 235 Sept. 4777 föranledt undantag från Allmänna Lagens stadgande, i 4 Kap. 2 Straffbalken, förordnadt, det ej någon må häktas för brott emot 5 Kap. 4 S Missgerningsbalken förr, än efter det Kongl. Maj:t förklarat undersökningen böra fortgå. N Genom underd. skrifvelse d. 48 näst!. December, hafyen J, Gode Herrar och Svenske Män, i anledning af väckt fråga om de i serskilda författningar gifna bestämmelser, rörande straffet för inbrott, af anförde orsaker, föreslagit införandet af en förklaring, af innehåll: att Kel. Brefven af d.4 April 47753 och d. 25 Jan. 1782 böra, i öfverensstämmelse med deråt i Kgl. Brefvet d. 91 Juni 48920 gifven tolkning, så förstås, att det i samma Kel. Bref bestämda fästningsstraff för 2:dra eller 3:dje resan föröfvadt inbrott, i afsigt att stjäla, skall ådömas, tillika med det i öfrigt i lag för berörde brott stadgade ansvar, antingen något vid inbrottet tillgripits elier ej. I afseende å berörde förslag, hvaröfver Statsrådet och Högsta Pomstolen hörde blifvit, är vordet anmärkt, att den begärda lagförklaringen vore stridande emot ordalydelsen af de i ämnet utfärdade författningar, äfvensom mot flera i Kgl. Maj:ts namn meddelade beslut i fullföljde mål; och då sålunda yppat sig stridiga meningar om stadgandets riktighet såsom lagförklaring, samt frågan ej är af den vigt eller beskaffenhet, att den synes påkalla någon serskild behandling, afskild från förslaget till ny strafflag, hvarom Nådig Proposition är vid innevarande Riksdag till Eder aflåten, har jag funnit skäl aut detta Edert förslag icke antaga. Vidare är af Eder, Gode Herrar och Svenske Män, i underd. skrifvelse d. 41 Januari detta år, föreslaget följande stadgande: iivar, som eftergör eller förfalskar sedel, som inom Riket, med behörigt tillstånd, af enskild bank utgifven är, för att såsom penningar gå och gälla, straffas med arbete å fästning från och med ett till och med tre år, efter omständigheterna, samt vare ärelös. Den, som utprånglar en sådan sedel, den han vet vara faisk,samt derföre tillnarrar sig penningar eiler varor, vare jemväl ärelös och dömes till fästningsarbete från och mod! sex månader till och med ett år, som gerningen är till; men varder bedrägeriet yppadt, innan någon derigenom lider skada, böte utprånglaren 40 daler och miste dertill äran, om brottet dot förtjenar. Detta förslag har Jag, efter föregången granskning och i den ordning grundlagen anvisar, under öfvervägande tagit; och, ehuru omförmälde af? Eder föreslagna straffbestämmelser äro lindrigare, än de häremot svarande i den nya Straffiag, hvarom Jag vid innev. Riksdag aflåtit Nådig Proposition, likväl, cnär tillämpningen af strafilagens stadgande i detta ämne beror på samma lags antagande och trädande i verksamhet, samt Edert förslag, hvilket i allt fall skärper ansvaret utöfver hvad efter hittills gällande lag och författningar kan ådömas, synes utgöra en behöflig lagförbättring, och vara tjeniigt att under tiden tilllämpas; vill Jag till berörde förslag lemna Mitt bifall. Sedan Jag, under d. 29 Augusti 1844, till Eder aflåtit Nådig Proposition, angående ändring af 24 Kap. 4, 5 och 6 SS Byggn.-balken, åsyftande, att den, som ingått i ortens af Konungen stadfästade Brandstodsbolag, ej skulle vara skyldig att deltaga i brandstods utgörande Häradseller Socknevis, är af Eder, Gode Iierrar och Svenske Män, uti underd. skrifvelse d. 22 sist!l, Februari anmäldt, ett J till alla delar instämden uti de af Mig uttalade åsigter, men likväl, af anförde orsaker, ansågen en betänketid af sex månader böra lemnas allmänheten att bereda sig på den inträffande förändringen, samt fördensku!l vägrat samtycke till berörde proposition, som icke kunde med ändring eller modifikation antagas, och i stället, för Eder del, beslutat, att, i fråga om skyldigheten att gifva samt rättigheten att erhålla brandstod, en förändring, uti hittills i detta ämne, i 24 Kap. Byggn.-balken gifne föreskrifter, borde genom serskild författning varda påbjuden, sådan som Min Proposition utvisar, endast, mod följande tillägg vid slutet: dock blifver denna författning icke gällande förr, än sex månader efter densammas kungörande. Och hear Jag, efter Statsrådets och Högsta Domstolens hörande, funnit godt att Edert så beskaffade förslag antaga. Enligt Eder underd. skrifvelse af den 22 sistslidne Februari hafven J, Gode Herrar och Svenske Män, för Eder del, beslutat, att, med afseende på yppade skiljaktiga meningar om rätta tydningen af Kongl. Kungörelsen den 4 Oktober 1812, rörande ett noga jakttagande af hvad lag och författningar påbjuda vid besvärsskrifters och ansökningars inlemnande, varder förklaradt, att om sakegarne egenhändigt undertecknat besvärsskrift eller ansökning, som till Kongl. Maj:t eller vederbörande Kollegier eller Embetsverk ingifves, utgör den omständighet, att fuHmakt för ingifvandet ej blifvit bifogad, icke hinder för skriftens eller ansökningens upptagande till pröfning; — hvilket förslag J till Mitt ompröfvande öfverlemnat. Och vill Jag detsamma, efter att deröfver hafva hört Mitt Statsråd och Högsta Domstolen, i nåder bifalla. I den ordning grundlagen bestämmer, har jag under öfvervägande tagit Edert, genom skrifvelse d. 26 sistl. Mars, anmälda underd, förslag om utfärdande af en författning, hvarigenom stadgas: Att 7 8 i 46 Kap. Jorda-Balken erhåller följande förändrade lydelse: Rymmer landbo bort inom stämmotid, lite jordegaren Befallningshafvanden till, att honom och allt dåt han med sig fört återhemta. Landbo skall ock för olaga afflyttning böta tio dator jordegarens ensak, eller dens, som jordegarens