Aftonbladet – 20 maj 1845, sida 2

Uti underd. skrifvelse d. 5 sistl. April, hafven I, Gode Herrar och Svenske Män, föreslagit, det stadgas må: patt utmätningsförrättare bör, efter verkställd utmätning, men innan han från förrättningsstället sig beger, om gäldenär så yrkar, emot lösen aflemna ordentligt utmätningsprotokoll, innefattande fullständigt grunden för utmätningen, uträkning å skuldebeloppet, så till kapital som ränta och lagsökningskostnad, uppgift å de utmätte sakerne samt värdering; men fordrar ej gäldenären sådant protokoll, vare ej utmätningsförrättaren ändä skyldig att utam lösen tillställa gäldenären en skriftlig uppgift på skuldebeloppet samt grunden för utmätningen, jemtedagen, då den blifvit verkställd. Detta förslag har Jag, efter att hafva deröfver hört. Statsrådet och Högsta Domstolen, funnit godt i nåder gilla och antaga. Såsom svar å Min nådiga proposition d. 1-Augusti 1844 om vissa förändrade föreskrifter i afseende på lagfart och nyttjanderätts inteckning, är, genom Eder underd. skrifvelse d. 5 sistl. April, anmäldt, huruledes I ansett författningens inledning böra, ibland ändrade lagrum, upptaga jemväl 46 46 Kap. Jorda-Balken, samt derföre, enär Min proposition icke kunde annorledes än i dess heihet antagas, hinder möta att till densamma lemna Edert samtycke; hvarvid J likväl, för Eder del, beslutat antaga de uti samma proposition befintliga stadganden, med förändring endast af den föreslagna författningens inledning, hvilken skulle erhålla följande lydelse: med ändring i 4 4 Kap. Jorda-Balken, hvad angår stadgandet, att, i händelse någon säljer jord, hus eller tomt, den han förr till annan sålt hafver, det köp skall vara gildt, som först gjordes, 16 8 16 Kap. Jorda-Balken, i hvad den innefattar föreskrift, att om någon städjer hemman å landet till tvänne, den skall behålla, som först stadde eller legde c. Jag har inhemtat Statsrädets och Högsta Domstoiens yttrande öfver det sålunda af Eder öfverlemnade förslag, och funnit, att, om än berörde tillägg icke varit af behof påkalladt, hälst 46 S i 46 Kap. JordaBalken ej afser intecknade legoaftal, hvarom stadgas i förordningen d. 13-Juni 41800, som således redan gjort den inskränkning i äldre lagbudet, hvilken äsyftas medelst ifrågavarande tillägg, det likväl icke är anledning befara, att otydlighet eller missförstånd genom tillägget skall uppkomma, hyadan Jag äfven å detta förslag meddelar min Nådiga stadfästelse. Hvad angår Edert, genom underd. skrifvelse d. 18 sistl. December, framburna och derefter i grundlagsenlig ordning hos Mig anmälda förslag, angående utfärdande af en författning, hvarigenom stadgas: att den tid af tio är, som omförmäles i Kongl. Förordningen d. 43 Juni 4800, om förkortande af den i 9 Kap. 12-6 Ifandelsbalken bestämda tid, inom hvilken fordringar emellan enskilde kunna blifva gällande, skall räknas från den dag, då skuldebref eller annam handling, derå fordran grundad är, utgafs, eller fordringen annorledes tillkom, samt att, der fordran ej ill betalning förfaller så tidigt, att den inom tio är sökas eller kräfvas kan, ska!l borgenär ändock, inom sagde tids förlopp, gäldenär derom erinra, eller sitt fordringsanspråk för rätta, eller hos Konungens Befallningshafvande, angifva, så vida han detsamma försvara villb; — så, ehuru Jag till syftningen gillar detta förslag, samt finner. att detsamma, hvilket vidrörer en vigtig del af lagstiftningen, vore nyttigt, derest detsamma åtföljdes af andra hithörande bestämmelser, hvarigenom all fara för misstydning kunde anses tillräckligen förebygd, och hvilka bland annat utmärkte: att, sedan fordran blifvit behörigen bevakad, bör tiden för ytterligare bevakning räknas från den dag, då sista bevakningen skedde, samt att, dorest afbetalning å hufvudstol, eller räntebetalning af gäldenär eller med hans vetskap gjordt är, elier gäldenär eljest erkänt sin ansvarighet, eller utöfvat sådan befattning, eller vidtagit sådan åtgärd, sominnefattar erkännande deraf, gäller detta, i likhet med gjord bevakning till fordringsrättens bevarande, äfvensom att borgenär, hvilken innehafver pant, eger derutur njuta betalning, ändå att bevakning emot gäldenären ej skett; likväl, enär i dessa hänseenden anmärkta tvetydigheter icke blifvit undanröjda, samt hehofyvet af omförmäldta, i Eder skrifyelse upptagna stadgande minskas, vid det förhållande, att de deruti följda grunder redan gjort sig gällande i lags! tipningen, anser Jag öfvervägande skäl vara för handen, att icke antaga ifrågakomne förslag, derå Jag således vägrar mitt bifall. Medelst underd. skrifvelse d. 42 Febr. innevarande är, hafven J, gode Herrar och Svenske Män, under åberopande af Eder vid sistl. Riksdag i underd. gjorda hufvudsakligen enahanda framställning, anfört och utvecklat de grunder, hvilka, efter Eder åsigt, talade för upphäfvande af hutills varande olikhet uti giftorätt och ar;srätt för man och qvinna, äfvensom för den förändring, att samma rätt, som broders och systers barn nu ega, att, vid arfstägt, träda i aiden aders och moders ställe, varder till syskons afkomlingar utsträckt; i öfverensstämmelse hvarmed J afgifvit förslag till: ändring af GiftermålsBalkens 9 Kap. 3 samt 40 Kap. 2 S; upphäfvande af sistnämnde Kapitels 3, 4, 5 och 6 SS8, samt ändring af Giftermåls-Balkens 41 Kap. 2 och 7 SS; Ärfda-Balkens 2 Kap. 4 S, 3 Kap., 9 Kap. 4 och 12 Kap. 7 . Jag har, efter Högsta Domstolens och Statsrådets