Aftonbladet – 19 maj 1845, sida 2

bruden ur rummet, der herrarne ordvexlade er stund. Resultatet blef dock, att vigseln ej fick så för sig. Men denna förtretlighet hindrade e derföre bröllopsfestens firande. Man beslöt att under åtanke på en lika glad dag längre fram nu muntert svänga om i kontradansar oeh me: nuetter. : j Den ej modfällde brudgummen anförde dansen med sin sköna brud, hvars rödgråtna ögon inger låtsade märka. Barnaårens lätt upplifvade glädje bortjagade snart i dansens munterhet sorgen frår den sköna Helenas ansigte. Och snart läkte: äfven det menlösa hjertats bekymmer, genom för. troendet till den bästa make, då hon tre månade; härefter, På sin fjortonde födelsedag, åter stoc brud, med ledigare sinne och lättare hjerta, är den första bröllopsdagen. Vigseln skedde nu i er liten krets af slägten och de närmaste bekanta, tysthet, utan all pomp och ståt. Detta var mer: i den blygsamma och anspråkslösa Helenas smak Lyckligare än Menelaus och utan hinder, följd a hela slägtens välsignelser, hemförde nu den för tjuste maken sin sköna Helena. Zacharias Franzår var hans namn. Helena var den lyckligaste maka och mor, di döden beröfvade henne den hulda, älskade ma kan, och hennes sexton barn den ömmaste far Det äldsta af barnen hette Frans Michael. Ännu en gång trädde Helena som enka i äk tenskap, och det endast efter sitt eget hjertas val Men hon var ej så lycklig med sin sednare man hvilken hon sjelf valt i förnuftets ålder, som hor det varit med den make, som hennes föräldra för henne utvalt. Derföre plägade den goda, fråga om giftermål, ofta säga till ungdomen: Barn