Aftonbladet – 19 maj 1845, sida 2

— . .srsz.y.(CK orO;— KF OO dock glad och tacksamt rörd öfver hans redan bevisade godhet. Kort efter förlofningen lystes för det unga paret, och bröllopet skulle firas, så snart det var utlyst. Under lysningstiden emottogos gratulationer i brudens hem af hela staden. Gratulanterna undfägnades ymnigt med många slags utländska viner, konfektyrer, stora sockernötler m. m., allt högt uppradadt liksom ättehögar, så att bordet tycktes digna under denna gammaldags välfägnad, då den af upprigtiga hjertan med innerlig fröjd påtrugades de kruserliga fremmande, hvilka här ej saknade annat än den unga bruden. Hon var så blyg för denna mängd af objudna gäster, att hon gömde sig undan och ingenstädes kunde igenfinnas af någon fremmande. För ingen sådan ville hon visa sig före bröllopsdagen. Den förtjuste fästmannen påskyndade bröllopet; och sista lysningsdagen skulle det, såsom nämndt är, firas. Nu voro alla de granna bröllopsgästerna samlade, och högtidssalen stod i festlig glans, med de utsirade brudpallarna på en sidenmatta midt på golfvet. I sin brudskrud bländande skön, högvext och smärt om lifvet, i styfkjortel och dolemang, framleddes af sin far den unga bruden, åtföljd af sina breda och väl pudrade och friscrade brudtärnor. Redan tog presten handboken för att begynna vigseln, då dörren öppnades och ett par objudna magistratspersoner inträdde, an förde af den unga, vackra, men nu likbleka Carl Possen. De kommo att förbjuda vigseln,. af det skälet, att bruden var för ung: ty hon hade ännu ej fyllt 44 år. Alla häpnade. Blek och darrande skyndade