tier för hvad man finner rätt och sannt,rangefär sig på adelns, byråkratiens och prelaturens led: Vi måste säga, att de ingenting annat bevisa, än en hos vederbörande supponerad hög grad af skuggrädsla, då man oförsynt nog framskjuter sådant. Hvilka farhågor kunna då hysas? Och om här skulle vara någon fara å färde, finnes väl någon, som kunde tänkas större än den, att öfvergifvas af nationen, hvilket väl blefve földenaf ett anslutande till dem, som allt tydligare framstå såsom ett motståndsparti mot tidens och nationens allmänna önskningar, eller af en obeslutsamhet, som mången skulle uttyda för osäker-het, för oafgjordhet i egna grundsatser? NUET SEA ESP TE KINESISKA BRET