Aftonbladet – 5 maj 1845, sida 2

KUNGLIGA TEATERN. HERR GuNTHERS RECETT. De företräden, nvyuka Dereat herr Gönther en så stor och allmän popularitet, äro icke af den vanskliga art, hvarigenom vanliga sångare vinna ett öfvergående bifall. Ej en imponerande kraft eller en hänförande timbre hos organet, ej en starkt markerad individualitet hafva förvärfvat honom hans lagrar, och lika litet vann han dem, såsom eljest ofta händer, genom en på de öfrigas bekostnad utbildad sida af sin talang: det är hans mångsidiga, idealiska uppfattningsförmåga, hans konst, att å ena sidan på ett värdigt sätt återgifva de klassiska verken, och att å andra sprida en poetisk glans öfver de ofta nog prosaiska tonalster ban fått sig tilldelte, hvilken under de sednare åren gjort hans talang till den ädlaste prydnaden för vår sångscen. Hr Gänther lemnår det mest slående bevis på nödvändigheten äfven för den moderna konstutöfningen, af en klassiskt musikaisk bildning i första rummet. Den, hvilken såsom han, vid de gamle mästarnes hand inträdt i onstens helgedom, genomskådar med lätthet de iyares tonväfnader, och, då han genom Mozarts tudium förvärfvat sig så rika skatter af konstveande, skall han alltid hafva en skärf öfver åt Ponizelti. På denna väg har herr Gänther erlått sin mångsidighet, sin säkra takt, som gör hoiom lika hemmastadd i alla tre skolorna, och lika itet låter honom förfela en Tamino som en RoRNA AN ORKANEN NET TIO ONE EST ESA SSE SANESR