Aftonbladet – 26 april 1845, sida 2

har skäl att gräma sig öfver höfvan deröfver. Detta är icke vår tanka. Under den fullkomliga öfvertygelsen, att det vore både nyttigt och behöfligt för landet, att nu genast få den nya strafflagen antagen, anse vi likväl icke att förlusten genom ett dröjsmål till nästa riksdag är så stör, att olägenheterna deraf behöfva anses såsom ett nederlag för den goda saken. Der ett så stort behof.af förbättring finnes, som i afseende på vår strafflag, kan nemligen reformen icke uteblifva. Men man måste också besinna, att fastän det nya systemet länge varit utarbetadt och insedt af männen af facket, samt jemväl antaget i andra länder, har det hittills varit nästan här okändt för den stora allmänheten, och först midt under riksdagen, blifvit allmännare promulgeradt samt derigenom ett föremål för. den offentliga diskussionen. Saken har derföre ännu såsom egentlig riksdagsfråga påkommit riksdagsmännen temligen brådstörtadt, medan såväl de sjellve som pressen varit öfverhopade med andra vigtiga ämnen. Nu är det äfven klart, alt i fråga om hvarje reform, men isynnerhet om en, som gäller att införa ett nytt lagverk, i stället för ett annat hundraårigt, vid hvilket rutinen och traditionerna fästat sig, måste man alltid medgifva ett fullständigt andrum åt skriket och fördomarne, att få gilva sig luft, tilldess det blir tillfälle att vederlägga dem, och detta är i en så omfattande angelägenhet omöjligt, under påtryckningen af en mängd andra praktiska frågor. Ielt annat måste förhållandet blifva vid början af nästa riksdag. Under mellantiden får pressen ullfälle, att i mera lugn granska och jemföra hvad som blifvit yttradt för och emot, och mera skall icke behöfvas, för att tydligen ådagalägga huru t. ex. de omdömen, som yttrats af pluraliteten i Presteståndet, hvilat på en massa af förvilleiser, hvilka med största lätthet äro skingrade, blott man får tid att visa huru löst de hänga tillsammans. Det kan då icke uteblifva, att en sådan närmare granskning skall medföra den verkan, som sanningens makt innebär, och det nya systemet skall då lika ofelbart komma att segra, som vi nu anse det möjligt, att det lyckas de sammansatta bearbetningarna deremöt, att tillintetgöra detsamma. — Presteståndets här ofvan omnämnda, i gårdagens plenum fattade beslut, rörande betänkandet angående kriminallagen, har följande lydelse: 4:0 att tiden under innevarande riksdag icke tillåtit Rikets Ständer ingå i fullständig granskning af det i nåder meddelade lagförsloget, hvarken till dess hufvudgrunder, celler deras tillämpning; 2:0 att Rikets Ständer icke anse tiilräcklig erfarenhet vara vunnen om lämpligheten och användbarheten här i riket af det föreslagna nya straffsystemet, hvarom ett allmännare tänkesätt synes böra hinna utbilda sig, innan det definitift och i sin helhet antages; 3:0 att Rikets Ständer, med erkännande af behofvet af förbättringar i nu gällande fängelsesystem och med undersåtlig tacksamhet för K. M:s redan ådagallagda höga omsorger att dem bereda, anse ganska lvigtigt att inhemska försök må göras med tillämpIning af de i den föreslegna fängelselagen framställda lolika methoder för fängelsestraffet, och fördenskull i underdånighet anhålla att personer, som blifvit dömde drill fästningsarbete på längre eller kortare tid, mätte, lnär K. M. så finner för godt, och i den mån tillIfälle dertill gifves, för undergående af sådant straff, varda insatte i ensamhetsfängelse att der behandlas lefter de för sådane straff i allmänhet föreslagna grunder, dock högst för en tid af 2 är och med iakttagande af den i 40 4 kap. af samma lagförIslag bestämda strafförminskning; 4:0 att Rikets Ständer förnya deras vid sistlidne I riksdag, vid beviljande af anslag till ombyggnad till Jlänshäkten m. m. framställda begäran, att nämnde häkten måtte förses med celler för att kunna användas till straffängelser mera vidsträckt, än hittills skett; 5:0 att, om K. M. finner för godt att försök äfven med det Auburnska straffsystemet, jemte det Pensylvaniska, må göras, Rikets Ständer anhålla att begge dessa slag af fängelsestraff icke måtte på ett ocn samma ställe tillämpas, samt 6:0 att Rikets Ständer slutligen fästa K. M:s nådiga uppmärksamhet på behofvet deraf, att i de under byggnad varande länshäktena tillräckligt utrymme beredes för fängarnes gudstjenst, undervisning och sysselsättning med tjenligt arbete; att fästningsfängelserne, så vidt tillgångarne medgifva, så inredas, att fångarne under nätterne kunna åtskiljas, samt alt ransakningsfångar alltid mätte, så vidt ske I kan, uti enrum förvaras. Tredje punkten afgjordes genom votering med 25 I röster mot 24. FR ) — Till elektorer att utse tryckfrihetskommitIteens ledamöter valdes i går af Ridd. och Adeln: Igrefve Horn, Claes Fredrik; friberrarne v. Schulzenbeim, David; v. Beskow, Bernhard; herrar i Grubbe, Samuel; Brakel, Gustaf Anton; af Pontin, Magnus Martin; Lefren, Johan Pehr och Akrell,