Aftonbladet – 25 april 1845, sida 2

THIERS HISTORIA OM FRANSKA KONSU LATET OCH KEJSARRIKET. Det uppseende, som detta arbete väckt i anse ende till författarens persoolighet, har föranled en mängd recensioner deröfver i en mängd olik: tidningar. En sådan uti The Morning Chronicl har synts oss på ett lika intressant som opartisk sätt bedöma arbetet, och svenska läsare, som än nu ej haft tillfälle taga kännedom af sjelfva ar betet, skola säkert med nöje läsa densamma hvarföre den här återgifves: Deita Hr Thiers verk är lika mycket en po litisk som en litterär tilldragelse. Oaktadt de ira ditionella linkar af familjoch partiförbindeise som här 1 England fjettra den ena politiska gene rationen vid den andra, kunna vi bedöma vår fäders och förfäders offentliga lif utan obillighet oförrättande eller passion. Whigs kunna i da; vara rättvisa emot fordne Tories; ja, några af vår: samtida tory-historieskrifvare beröma sig till och med att hafva ärft förra århundradets Whig-idcer I Frankrike är åter folket i en helt annan belä genhet. Dess stora revolution, fastän ett halft se kel gammal, står ännu alltid det så nära met sitt väldiga inflytande, som hade den skett i går Hvarje princip, hvarje parti är ursprunget ur den eller daterar sig ifrån den. Hvarje fransman äj antingen född af den eller har af den fått si färg och ställning. Revolutionen och i synnerhe den derutur uppvexta Napoleonska regeringen stå icke på så tillräckligt afstånd för en fransk för faltare, 1 synnerhet för en som sjelf är verksar i dagens politik, att han kan deröfver hafva ei fullkomlig öfversigt och lemna ett opartiskt om döme. Annu i dag brottas den bonapartiska prin cipen, hvilken anser krigsära och herrskarmak öfver grannfolken såsom nationens mest önskans värda mål, med fredens konstitutionella prineij den idoga medborgerlighetens och frihetens utveck ling. Omöjligt låter Napoleons lif sig skildras u tan att man visar sin förkärlek för den ena elle andra principen. Så ingripa i historiens höga all var, i den förgångna tidens rena anspegling, da gens brännande och ingen förlikning fördragand frågor, och störa och förvilla. Vi bekänna der före, att vi med mycket blandade känslor läs