Aftonbladet – 21 april 1845, sida 2

isk än ethnografisk och dermed föresad geogras isk synpunkt. Länge kan detta sätt väl ej bibehålla sig, då man i sednare tider mer och mer insett, hvad redan historiens fader, ierodot, ålagalade genom sitt föredöme, och forntidens skarpsyntaste häfdagranskare, Lucian, venom sina föreskrifter: att i fall man i verldshistorien söker kunskap om hvad som. utgjort slägtets och ej individens öden, så måste man betrakta det allmänna — folken, deras genom Joka!x förhållanden, stamförvandtskap och traditiorc!ia åsigter bildade lynne, jemte deras inre skiften och återverkan på hvarandra — företrädesvis cc: såsom det väsendtliga, men de ur tidehvarfven framlysande enstaka personligheterna blott för å vide som de utgöra stegrade uttryck af sin nations och sin tids karakter, eller märkliga undar av derifrån. Detta sätt blir så mycket oundvikliga: 1, sedan vi kommit till en mängd för den gamis verldshistorien alldeles obekanta länder och folkslag i samma förhållande, som Herodots landsriän voro på sin tid till sina närmaste grannar Perserna, Ezyptierna, Sehyterna 0. s. v. — Redan Bothin behandlade Svenska folkets historia, ur denna mera vidtomfattande synpunkt; han framställde folkets och landets skiften först, tidebvarf efter tidehvarf; men egnade åt hvarje tidehsarfs utmärktare personligheter ett från den hisior:ska skildringen afsöndradt biografiskt bihang. För Strinnholms historiska arbeten ligger samma äsist tydligen till grund, likasom för Thiers behandling af Frankrikes nyare häfder. En början 44 sjelfva verldshistoriens framställning i sammanbeugs med geozrafien har man nyligen fått af Ain cvisti Menniskoslägtets sagar, och framlidne gretso Echwerin har efterlemnat en efter detta system utförd lärobok i verldshistorien: hans på sin 41: bekanta Grundlinier till Staterruas historia, n mes dertull hörande grafiska teckning öfver folkslajcns skiften: en ännu ej öfve rträffad vägledning för ungdomens historiska undervisning, så sr rt frågan är om att meddela en klar och outplånliz öfversigt af hela verldsbistoriens fölt och en säker kronolooisk blick för alla skiftena derpå. — Men i våra skolor är man ännu så van vid de ua föreslällningarne om historiens inskränkning t : länderna mellan Indusfloden i öster och Irk id i vester, mellan Persiska vikens och Röda hafvets utiopp samt Afrikas sandöknar 1 söder och Trondhiemsf; jorden samt Indalselfven i norr, jemte de inom dessa råmärken belägna fem monarkiernas stiftare och heroer, att allt annat ännu räknas bland historiens apokryfer; och så länge detta förLållande fortfar, räcker äfven Bredows rykte som klassisk häfdatecknare. cm