Aftonbladet – 19 april 1845, sida 2

(Insändt.) NÅGRA ORD OM PRIVAT-BANKERNA. Frågan om Svenska privatbankernas öde är eller blifver snart hos Rikets Ständer afg ord. Dessa inrättningar hafva under en kort tillvaro förvärfvat talrika både vänner och fiender. För och emot dem hafva passionerna kommit i rörelse. Med afsigt att verka på dessa, är ej den lilla uppsats skrifven, som här öfverlemnas it offentligheten. Insändaren har föreställt sig, att det gilves personer, hvilka, icke indragne i debatternas storm, äro benägne alt lyssna till ett lugnt och opartiskt omdöme. För dem har han skrifvit. Det skulle glädja honom, om de i nedanståiende rader igenkände ett sådant omdöme. Svenska privatbankerna hafva velat vinna för fort och för mycket,, och hafva inom kort tid realiserat betydlig vinst. De hafva, åtminstone till en del, allvarligen bemödat sig, att i penningetransaktioner införa en i Sverige mindre vanlig stränghet. De hafva, al omständigheterna gynnade, spridt sina sedlar äfven till aflägsna orter, der dessa sedlars begagnande i betalning eller utbyte mot rikets gällande mynt varit förenadt med förlust, eller, som kommer på ett ut, besvär för innehafvarne, hvilka således kanske dyrt nog fått betala bankernas vinst. — — Lägger man ännu till, att någre förskräckte i landet gerna på privatbankerna velat skjuta skulden till den fara, hvari riksbanken nyligen troddes sväfva, så har man en ling lista nog på anledningar till det lifliga begäret, att bibehålla dessa guldgrufvor, å ena sidan, samt missnöjet och afunden, å den andra, till de talrika påståendena om dessa nymodiga anstalters landsförvisning och de anbud af Va TN Al tr VA BR ARA KR JG RR ÄR