Aftonbladet – 17 april 1845, sida 2

gapskratt, du är ändå alltid ett prägtigt stycke pojke. Bibehåller dig bra och sköter dig, som en hel karl. Ditt hår är alldeles kanaljöst väl brändt. Det var en delikat blanksmörja. Din stöfvel skiner, som han vore polerad. Allt von Filfen, nu, som förr! Nå! hur går det med kurtisen nu för tiden? Hut Phebus! Couche, Mariana! Besynnerliga frågor al dig, min bror! som är gilt karl och bör ha annat att tänka på. Imedlertid, för att svara dig uppriktigt, fonderna börja förminskas, kursen är i fallande. Jag har fått lof att lägga mig till tur. Ser du? Och Ferdinand förevisade en af Petterssons, icke dansmästarens, utan perukmakarens, mes! lyckade turer, och blottade med detsamma ell hufvud, på sjelfva hjessan kalare, än en munks Ta mig tusan, table rase! utropade hästkarlen, utom vid öronen, icke så mycket som til en souvenir. Men glest hår i manen betydel alltid ras. Man kan icke missta sig om att dv är en adelsman. Ja ja! det ser man nog på dig ocksån, gen mälde Ferdinand, ingen ofrälse skulle trifvas ihoj med så mycket hundar, som du. Jag håller af dem, som mma barn, utbras löjtnanten, och också ha de fjerde budet på sind tassar. Lydigare varelser finnas icke i någo hundstall på kontinenten. Kom och pussa mig Marianne! Amy får icke vara afundsjuk. Inte tjuta bb Du för ett hjertans trefligt, husligt lif blanc dina husdjur, anmärkte Ferdinand; men, åter tog han, sedan vi sist träffades är du gift karl Hur finner du äktenskapet ?,