Aftonbladet – 17 april 1845, sida 2

karl, förrän han blef fru F—s. Se der ett skä till hans ursäktande, som icke må lemnas å sido. I detsamma detta yttrades, rullade en resvagn förspänd med fyra flämtande hästar, allcen vic Medevi uppför, och vid den hastiga blick, Ferdinand och friherrinnan O., som på en bänk utan. för den sednares bostad tillsammnns fört ofvanstående samtal, kastade in genom det med er gardin hallt tillslutna fönstret, igenkände begge familjen F. Herren sofvande i det ena vagnshörnet, en hundpiska i handen och en slocknad cigarr i munnen; frun omsorgsfullt hållande i si na armar en guldlockig liten, hvars kind lyste röd, der den i ljuf slummer låg lutad mot de moderliga skötet. Baklänges åkte en kammar: jungfru. En trossvagn med ett halftjog tjutande hundar och ett par ridknektar, förande sex hä star, följde på något afstånd. En halftimma hade icke förflutit, innan löjt nant F. uppsökt sin vän Ferdinand. Han in ställde sig hos honom i sällskap med fyra styc ken raggiga hundar, som onosligt nosade på all ting och alla, utan ringaste försyn, ville ta plat i soffan. Efter en visit, pligtskyldigt aflagd ho sina hästar, kastade löjtnant Fikring sig et doft, som erinrade om de mest berömda :stall Europa. En tuggbuss — man såg det tydlige — vred sig konvulsiviskt under hans stark byggda käkar och en liten ridpiska — han gick som Frithiof, aldrig ensam — piskan följde me — hängde vid en rem om hans högra handlo och betraktades misstänksamt af den pluton hun dar, som utgjorde hans eskort. Nå, för hundra djeflar! var det iek se dig, utbrast F. med ett ve