Aftonbladet – 15 april 1845, sida 3

Isedan, med återkallande af sin underskrift, söka don YIstolens biträde för att tillkrångla sig mera. ) I detta skick är nu målet öfverlemnadt till slutl pröfning. ) Att förestående berättelse är sanningsenligt sam Y! mandragen utur vittnesmålen intyga Fr. Bergman. Andr. Möter. RÄTTEGÅNGSOCH POLISSAKER, — Angående aktören Hyckerts död har hr dokto Paimgren meddelat poliskammaren följande skriftlig upplysningar och betyg: Söndagen den 43 dennes omkring kl. V, 9 f.n Iblef undertecknad kallad till aktören vid kongl. tea Itern Hyckert, och inställde mig der genast. I yttr rummet mötes jag af aktören Pfeiffer och ett frun timmer, bägge högst bestörta, i det inre finner ja; Hyckert, liggande framstupa på golfvet vid sin byrå badande i blod. Bägge rummen voro uppfyllda a Ikrutrök. Nu tillkommo regissören Kjellberg och ak Ttören Hjortsberg, och undersökning företogs, då c: I bössa befanns stadigt fastbunden med ett snöre yi Iden uppslagna byrån, kryckan af en käpp på tryc Tket, den andra ändan af den låg under hans venstr llår. Att han sjelf aftryckt skottet synes häraf tro lligt. Skottet hade ingått genom högra tinningen söndersprängt tinning och hjessbenen, kringkasta hjernan, sarmt utgått genom den vyenstra. Sänger syntes föga varit begagnad under natten. Kiockan som hängde deröfver, hade stannat på V, 9. HL. vai klädd i underkläder och nattrock. Hyckert har flera år tidtals varit grubblande, åt. skilliga gånger yttrat att det vore bäst att göra slu på lifyet. Och för omkring trenne veckor sedan blef jag en eftermiddag kallad till honom, då han hade ett starkt anfall af hypokondri, hvarunder han yttrade, att det var hans föresats att taga lifvet af sig. Denna gången lät han dock öfvertala sig att afstå från sitt uppsåt och har sedermera varit vid temligen godt lynne, tills förlidne lördags afton, då hans kamrater säga sig hafva funnit honom ovanligt dyster och inbunden. Jag anser detta varit början till ett anfall, dylikt det han för trenne veckor sedan hade, och att han derunder fullbordat hvad som länge sväfvat som cen fix ide för honom. Denna min öfvertygelse styrker jag med aflagd embetsed: sä sannt mig Gud hjelpe till lif och själn — a Huruledes slagtarne vid en kalfhandel göra tillämpning af det gamla ordspråket: man får en kaka för det man äter en kakan. Rättaren J. E. Lindgren från Lovisadahl i Roslagen hade begärt polisens handräckning, med anmälan att han tiil Hr Stadsmajoren Heykorns ombud, Johansson, för 42 Rdr rgs försålt en kalf, hvilken skolat aflemnas uti norra slagtarhuset; men att sedan kalfyen blifvit aflemnad, Hr Heykorn, i stället för att lemna Lindgren betalning, fråntagit honom både kalfven och 28 Rdr rgs, under yttrande att Lindgren borde vara glad att han undslapp med detta, ty om H. efterskickade polisbetjening, så kunde L. ej undgå att betala minst femtio riksdaler banko, emedan han skulle hafva sålt kalfven till tvenne personer. 1 anledning häraf blefvo såväl Hr Heykorn, som slagtarne Meurling och Elmberg, hyilka skulle hafva varit delaktige uti Heykorns öfverklagade förfarande, jen 20 sistlidne Mars uppkallade till Poliskammaren. Säsom ombud för desse herrar inställde sig förre r. auditören N. J. Tillander, och inlemnade en skrift a följande innehåll: Vi undertecknade, till Kongl. Öfverståthållareem;etet inkallade af inspektor Lindgren, rörande en mellan honom och oss nästlidne gårdag inom stadens orra slagtarchus, för ett af honom emot oss Heykorn ch Elmberg begånget tveköp, sluten förening, få vi! Ieykorn och Eimberg upplysa, att klaganden Lindren, sjelf vetande denna sin brottslighet, derom han ! essutom var öfvertygad genom tvenne olika försäljingssedlar, härhos bifogade, hvarigenom det icke oätt benämnda skojeriet var blottadt, frivilligt erbjöd len godtgörelse af 40 Rdr rgs, hvaröfver han klagar, vilken sålunda lika frivilligt liqviderades oss, efier fräkning för det sålda kreaturets rätta värde, 49 dr rgs. Man erlade 28 Rdr rgs kontant, samt af:mnade det sålda kreaturet såsom mod återstoden etalt — dervid jag Heykorn meddelade honom, att essa 49 Rdr skulle ofördröjligen. i och för ämnet lifva öfverlemnade till de faltige i rätter ort. Härmed tro vi oss hafva både rätlfärdigat oss sjelfa enskildt, och tillrättavist klagandens obefogenhet. Lindgren erkände att han, på sätt i skriften åbeopade försäljningssedlar utvisade, först åt stadsmaren Heykorns och slagtaren Elmbergs ombud, hanelsbetjenten Wernqvist, emot ett betingadt pris af Rår rgs lisp. försält ifrågakomne kälfkreatur, som ällit i vigt 4 lisp., men sedermera, då Meurlings omud, handelsbetjenten Johansson, för kreaturet bjudit 5 Rdr, derom jemväl mod Johansson, under. förtiande ar den förut ingängna handeln, afslutat köp, amt af Johansson emottagit försäljningssedel å kalfroaturet till nyssnämnda pris. Deremot bestridde L.