Aftonbladet – 15 april 1845, sida 3

hvilken, enligt hvad förut i detta blad berättats, ryttmästaren v. S. söker återkalla; ty om de återställda säkra handlingarne har icke någon stridighet yppate. N Vittnena hafva sammanstämmande berättat: att. vid sammankomstens början, tvänne förlikningsskrifter, hvarigenom alla ömsesidiga yrkanden äterkallades, blifvit af parterne och vittnena underskrifne, äfvensom en fullmagt för kärandens ombud att återkalla målet hos rätten: att derefter svaranden, såsom valuta för målets nedläggande eller den ifrågakomna förlikningen, framlade ett konvolut med den uppgifna säkra dokumenterne, hvilka, noga granskade, befunnos fullständiga, samt derjemte erbjöd och aflemnade ett annat större konvolut med osäkra handlingar: att käranden bläddrat nägra ögonblick i dessa sednare, och dervid med något missnöje yttrat sig saknat Schultzenheimska reversen, med mera: att då vittnena i början afbidade huruvida detta yttrande skulle förebåda förlikningens förkastande, hade deremot ryttmästaren, seende att svaranden tagit sitt exemplar af återkallelseskriften, begärt atl äfven få sitt, hvilket han derpå mottog och band ihop med de bägge ar svaranden såsom liqvid för sakens nedläggande erbjudna konvoluterne — hvarefter parterne utan några protester åtskiljdes, qvarlemnande på bordet den för målets återkallande af dem gemensamt utfärdade fullmagten. Hvad sålunda passerat, tyda nu parterne hvar på sitt sätt. Käranden, som på tredje dagen efter äterkallelscskrifternes undertecknande och valutans mottagande, begärde hos rätten att få återkalla förlikningen, har såsom skäl härtill uppgifvit, dels att han fått mindre af osäkra dokumenter än han förväntade, och dels att sonen hade tagit sitt exemplar af återkallelsen innan fadren tog sitt, och innan valutans granskning var fulibordad. Deremot resonnerar svaranden, att, om hans vederpart hade verkligen förkastat den föreslagna förlikningen, borde han hafva genast, innan sammankomstens slut, gifvit sådant tillkänna, i hvilket fall de ömsesidigt tillkallade fyra vittnena otvifvelaktigt skulle, tilihållit parterne att aflemna hvad de fått och äterställa saken in statu quo: svaranden hade då gerna återställt silt exemplar af återkallelsen och tagit tillbaka sina reversbundtar, hvilka, ända till sammankomstens slut, lågo tillgärgliga på bordet: nu hade tvärtom käranden, efter utfordrandet af sitt exemplar af återkallelseeller förlikningsskriften, ifven tagit i besittning den erbjudna valutan, och dermed, utan minsta yttrande om förlikningens förkastande begifvit sig bort, qvarlemnande äterkallelsejullmagten, hvilka omständigheter tilisammantagne svaranden anser, enligt både yttre rätt och billighet, pj kunna tydas annorlunda, än som ett antagande af örlikningen — om än käranden skulle inom sig mfva hist någon försåtlig afsigt att först hyckla örlikning, för att åtkomma ett betydligt värde, och sedan, med återkallande af sin underskrift, söka domstolens biträde för att tillkrångia sig mera. I detta skick är nu målet öfverlemnadt till slutlig pröfning. Att förestående berättelse är sanningsenligt sammandragen utur vittnesmålen intyga Fr. Bergman. Andr. Möter.