Aftonbladet – 12 april 1845, sida 1

PRESIDENTEN POLKS INTRÄDESTAL, DÅ HAN INSTALLERADES I WASHINGTON DEN 4 NÅSTLIDNE MARS. (Slut från gårdagsbl.) Republiken Texas har tillkännagifvit sm önskan, att inträda i vår union, att blifva en medJem af vår konfederation, och att med oss deltaga i lyckan af den frihet, som vår grundlag ifver och belryggar. Texas utgjorde fordom en del af vårt gebit — afstods oklokt åt en främmande makt, är nu sjelfständigt, och äger obestridlig rättighet att förfoga om en del eler det hela af sitt gebit, och att låta sin suveränitet såsom en egen och sjelfständig stat sammansmälta med vår. Jag lyckönskar mitt fädernesland, att; genom ett beslut af den sednaste kongressen, denna regerings samtycke blifvit gifvet till denna återförening; och det återståf endast för de båda länderna, att öfverenskomma om vilkoren för fullbordan af en förening, så vigtig för dem båda. Jag anser frågan om Texas införlifvande med unionen såsom en ensak emellan Förenta Staterna och Texas. De äro båda sjelfständiga makter, fullt kompetenta att afsluta öfverenskommelser; och främmande nationer hafva ingen rättighet att blanda sig deri, eller att göra invändningar emot deras återförening. Främmande makter synas icke uppfatta den sanna och verkliga karakteren af vår styrelse. Vår förening är en konfederation af oberoende stater, hvilkas politik är fred med hvarandra och hela verlden. Att utvidga denna konfederations gränser, är att utsträcka fredens herravälde öfver än flere gebit och tillväxande millioner. Verlden har ingenting att frukta af krigisk ärelystnad hos vår styrelse. Så länge den högste embetsmannen och den gren af lagstiftande makten, som utses direkte af folket, väljas för en inskränkt tiderymd, af just de millioner, som för sina egna personer hafva att befara krigets bördor och eläinden, så länge kan det icke fela, att vår styrelses hela rigtning måste vara fredlig. Främmande makter borde derföre betrakta Texas införlifvande med Förenta Staterna icke såsom en eröfring af en nation, som genom vapenmakt och våld söker att utvidga sitt välde, utan såsom ett fredligt förvärfvande af ett gebit, som fordom tillhörde oss, och en ny medlems inträde i vår konfederation med denna medlems fria vilja — derigenom förminskande möjligheterna till krig, och öppnande för främmande folk ny och jemt växande afsättning för deras produkter. För Texas är återföreningen af vigt, emedan vår regerings starka, skyddande arm derigenom biir utsträckt öfver denna stat, och de stora ressurserne i hennes fruktbara jordmån och milda klimat derigenom skulle vinna hastig utveckling; under det, å andra sidan, Nya Orleans och hela vår sydvestra gräns skulle betryggas emot fiendtligt anfall genom Texas införlifvande, och hela Unionens bästa derigenom befordras. Under den tidigare perioden af vår tillvaro såsom ett folk trodde mången, att vårt system af konfedererade stater icke skulle med framgång kunna tillämpas på ett vidsträckt gebit, och starka inkast hafva vid olika perioder blifvit gjorda emot utvidgningen af våra gränser. Dessa inkast framställdes med mycken styrka, då vi förvärfvade Louisiana. Erfarenheten har visat, att de voro ogrundade. Talrika Indianstammar hafva till oss afträdt stora landsträckor. Nya stater hafva blifvit upptagna i unionen, nya territorier bildade och ställda under våra lagar. I samma mån som vår befolkning utbredt sig, har unionen blifvit mera innerligt sammanknuten; i samma mån som våra gränser blifvit utvidgade och vår åkerbrukande befolkning spridd öfver en vidsträckt yta, har vårt federativa system förvärfvat ökad Kraft och trygghet. Man kan med skäl sätta i fråga, huruvida det icke skulle vara mera utsatt för faran af undergång, om den befolkning, vi nu äga, vore inskränkt inom de jemförelsevis trånga gränserna af de ursprungliga 43 staterna, än det är nu, då denna befolkning är tunnt spridd öfver ett mera vidsträckt gebit. Jag hyser icke ringaste tvifvelsmål, att ju vårt system kan med trygghet utsträckas till de yttersta gränserna af vårt territorium; och att genom dess utsträck