Aftonbladet – 12 april 1845, sida 1

de och sörjde dem som stupat under bombarderingen, eller kanske uppfyllde de endast ett nationelt bruk, och gåfvo en gärd åt långt för detta hädangångne vänner och slägtingar, i det de, genom att besöka deras hviloställen, visade att de ännu icke upphört att minnas dem, hvilket allt är ganska vackert och menskiligt. Eller besökte de sina a idne anhörigas hviloplats, emedan de icke visste något kärare ställe, då de ville hvila en stund efter dagens mödor, såsom dessa hvila efter lifvets. Qvinnorna voro här, liksom öfveralit bland Mohrerne, djupt beslöjade. Men, tillbaka till berättelsen: Jag hade återkommit till staden, då några af dess solbrända söner kommo emot oss med ena hel knippa höns och sökte öfvertyga oss — på eit af verldens fulaste språk — att deras fjäderfån voro ibland de slldra vackraste i verlden och alt vi derföre borde köpa dem. Hönsen — de arma kräken — voro hopbundna vid benen, hängande i en klunga liksom en annan knippa malvaror, och sågo på oss med så bedjande blickar, att vi beslöto att köpa dem och skicka dem ombord rå korvetlen. Vi gingo med fångsten ner mot sjön. Men just som vi kommit ner till stranden, sjönk solen ner i hafvet, och stadsporten tillstängdes bakom oss. Der stodo vi nu med våra höns. Vi började tilltala de poster som vaktade hamnen, vi sade dem på den allra utsöktaste arabiska, att vi önskade komma tillbaka in i staden, ty vi voro väntade hos vår göstfrie konsul oeh skulle icke förrän sednare på qsvällen gå om bord; — men man rynkade mycket öst rländskt på ögonbrynen, skakade på hufvudet och sade något obegripligt. Ja, hvad sade de? Gissa... Jo, det skulle betyda: vi förstå ej babyloniska. Nu hade vi höndelsevis med oss en jude, och, i hopp om att förtjena pengar, vaknade hos honom ett så starkt språkgeni, alt han förstod allt hvad vi sade och förklarade för oss på ett mosaikspråk af Spanska Engelska Fransyska 4 Arabiska