Aftonbladet – 7 april 1845, sida 2

Ft Jag skall icke kompromettera någon, och allraminst — såsom sagdt är. Men jag nämner bara i förtroende, att jag besitter papper, som få stadna der de äro, om man bevisar sig vara så driftig och öppen, att de ej behöfvas. Hm, hm. Men låtom oss nu skrida till historien för nuvarande ögonblick; ty, huru det Är , lefver man ändå egentligen i den tid, der man existerar. Det skall blifva roligt att höra hvad herrn vet om det närvarande.n Hr M. såg upp vid detta besynnerliga tillägg, som verkligen liknade ett litet ofrivilligt, yppande af mera medvetenhet än herr B. annars medgal sig hafva om saken. Med en slug blick fortfor derföre nu hr M: Under det att den notarie, Erik Huss, hvarom jag redan en gång talat, lefde och regerade såsom direktör öfver de Lambertska plantagerna i Demerary, kom en annan svensk ditöfver. Det var en ung man, vid namn Jonas Filten. Detta tilldrog sig på 4780-talet. Filen, fattig karl, men arbetsam och skicklig, antogs på Hussens kontor. Han arbetade i Demerary oaflåtligt ända till sin principals död, 4802, och han fortfor sedan såsom styresman öfver de Lambertska egendomarne, ända till sitt eget frånfälle, år 1822. At mången betraktades Filten under denna tid som egare till plantagerna, då ingen annan hördes af ifrån Sverige. Det är också naturligt, att denne dvift:ge man sjelf måste hafva kunnat lägga ihop betydligt penningar för egen räkning, så att, när han dog, en stor förmögenhet kunde vara efter honom, hvilken verkligen var hans. Icke desto mindre är det lika begripligt, attban derjemte kunde hafva lagt vantarna på de Lambertska egendomarne, som i så lång tid varit under