Aftonbladet – 5 april 1845, sida 2

ställning i närvarande ögonblick är märkvärdig, och ett stort bevis på opinionens och grundsatsernas makt och slutliga, seger der de understöd-jas af en fri press. Hatad, men tillika fruktad: af silt eget parti, genomdrifver denne minister just de mesyrer, hvilka al motsidan alltid blifvit påyrkade. De som väl känna ställningen förmena också, att en Whigminister ej är långt borta. Sker detta, så går reformen i trävaru-tullen, till Sverges fördel, igenom, och derigenom kan och. bör dess export kunna ökas med minst En million rdr b:ko, i fall någonting å svenska sidan göres att underlätta detta förhållande. Till den ofantliga mängd af nya jernvägar, som nu äro i förslag och hvilka upptaga flera tusen engelska mil, erfordras nemligen icke blott jernskenor, utan äfven ett motsvarande qvantum korta träblockar, på hvilka dessa skenor hvila, och hvartill större delen af det svenska timmer, som nu endast sönderhugges till ved eller ruttnar i skogarna, är serdeles användbart och skulle kunna realiseras med en vacker profit, samt i alla händelser lemna en rik silfvertillgång. Frågan om tullfrihet för de förutnämnda 450 artiklarna i tulltaxan kan, ehuru den ännu ej förevarit i parlamentet, likväl redan anses afgjord, emedan ingen röst höjer sig deremot i det allmänna, sedan Utskottet nu korrigerat förslaget, hvilket fått en tillökning af några nya artiklar, som dock ej röra Sverge. Detta är likväl blott en början till en mera vidt omfattande mesyr. Herr Mac Gregor, den egentlige författaren till denna finanspian, hade ursprungligen föreslagit att göra ännu flera och. vigtiga artiklar tullfria, och jag har hört många af de insigtfullaste män, som icke draga i tvifvelsmål, att vi inom få år få upplefva den dag, då alla tullar försvinna i England, samt att den. nu pågående planen kan anses såsom det närmaste försteget härtill. Hvilken kolossal trafik skall icke då uppstå? Och hvilket inflytande skail icke erfarenheten om dessa stora resultater snart medföra till liberala nationalekonomiska grundsatsers framsteg äfven 1 andra länder? — Detta är det tredje stora exempel som det så besynnerliga, men tillika så storsinta brittiska folket gifver den civiliserade verlden, och hvilket värdigt ställer sig vid sidan af slafemancipationen och dea chinesiska handelns fria öppnande för hela verlden. HERR KOMMINISTER HARDINS MOTION RÖRANDE REGLERING AF PRESTERSKAPETS: LÖNER. Denna, vid riksdagens början väckta motion gjorde mycket uppseende och har blifvit på många olika sätt kommenterad och bedömd. Den har lik väl icke, oss veterligen, blifvit af något bland de mer spridda bladen publicerad, och intages derföre här, på begäran, i afsigt att allmänheten icke må blifva i okunnighet om innehållet och äfventyra att missledas af de kommentarier, som af motionens talrika vedersakare blifvit framställda: Enligt särskildt uppdrag af mina kommittenter,. får jag till det högvördige Presteståndets samt de örriga höglofl. Riksståndens öfvervägande och behjertande vördsammast framställa en motion rörande Presterskapets organisation och lönereglering, som jag anser förtjent af både allmän och synnerlig uppmärksamhet. Det kan icke för högv. Presteståndet, icke för hela samhället vara likgiltigt, om religionsläraren är försatt i de omständigheter, att han svärligen förmår tillräckligt motsvara de fordringar, som samhället med många och stora skäl fäster vid hans verksamhet. En blick på vär ställning kan dock snart visa att den är sådan. — Vi komministrar äro alltför mycket nedt-yckte af lefnadsbekymmer och omsorger för vår bergning, för att kunna egna oss åt vårt kall så utesiutande, som vi önskade och som väl hehöfdes. Våra små lönevilkor äro allmänt kända. En komminister, med sin blotta kapellansskäppa, på ett svagt boställe med dryg byggnadsskyldighet, hvaruti utfattiga sterbhus så ofta lemna sina efterträdare ocrsatta brister, kan icke hafva en för sig och familj tilliräcklig utkomst. Han måste — en tvingande nödvändighet lemnar här blott ett af två att välja på — antingen egna sig åt materiella arbeten och företag, med en omtanka och med en ansträngning, som han så gerna och med mera tillfredsställelse skulle vilja gifva en bättre, en för församlingen mera gagnande rigtning, eiler ock måste han draga sig tillbaka — härda sig mot behofven — förhärda sig mot inanners ömmeaste och ljufvaste omsorg, omsorgen om hus:ru och barn, med en resignation, för hvilken icke en gång hoppet har att visa någon ljusare utsigt, med fara att sjunka i en Jliknöjdhet, kanske stundom i något ännu sämre, som snart måste förminska. om icke förtaga den arbetslust, den frimo, ——Av———ae——A nan IP: m KR 4 We --z -.