Aftonbladet – 5 april 1845, sida 2

lagligt och vänligt, mellan enkan och barnen; hvarefter de, så snart kyrkans välsignelse hadehelgat bandet mellan Alessandro och Laura, och krigets buller hunnit vältra sig tillbaka till det land, hvarifrån det först utgick, återvände — både mor och barn — till allas deras gemensamma fosterland. På den preussiska byns kyrkogård står nu ett marmormonument, som de faderlösa, alltid förskjutna barnen låtit uppresa åt den hjertlöse fadren. Hans namn glänser derpå i gyllene bokstälver; men ingen enda kärlekens och saknadens tår har någonsin fuktat den prunkande stenen. De, som gå förbi, hafva icke känt den som sofver derunder, eller hafva längesedan förgätit honom. Allena ligger han der, liksom han stod allena i det kring honom yppigt blomstrande lifvet; derföre alt han i sin sjelfviskhet ville vara allena. SLUT. — te