Aftonbladet – 4 april 1845, sida 2

nu har att vänta en ny lag och en ny rättegångsordning; är det deremot så mycket mer att erinra mot inkonseqvensen hos dem, som, då de ifrigt arbetat för anslag till den på fyra: divisioner med tjugutre hofrättsråd oeh assessorer utrustade Svea hofrätt, med ännu större ihärdighet bestridt anslaget till Götha hofrätt, som, äfven fördelad på fyra divisioner, ej har fler än tjugo råder och assessorer. Då man ansåg den förstnämnda hofrätten, i anseende dertill att målen der ej blifva så särdeles hastigt afgjorde, behöfva anslag till aflöning af en ledamot. hvarigenom, såsom man borde förmoda, målen skute blifva skyndsammare afslutade, och trodde att en sädan tillökning i samma hofrätts personal vore nödvändig, jemväl derför att polismålen nu mera der fullföljas, ville man icke tiilskrifva den långsamhet med ärendernes afgörande, som tillvitades Götha hofrätt: den omständighet, att dess ledamöter äro till antalet färre; utan man ville söka orsaken härtill i bristande flit och arbetsamhet, samt påstod att hofrätten väl kunde undvara all tillökning i ledamöternes antal, då de ledamöter, som redan funnos, hade tid att sköta hvarjehanda andra uppdrag, i bredd med deras embetsbefattningar (se riksdagsm. Strindlunds och Rutbergs yttranden); äfvensom man ville anse den ifrågaställde tillökningen desto mindre nödig, som Wermland, Skåne och Blekinge blifvit skiljda från Götha hofrätlts jurisdiction; men man glömde härvid. att hvad som man ansåg sig böra förutsätta sisom orsaken till den långsamhet man medgaf äga rum i den ena hofrätten, nemligen ledamöternas för ringa antal, äfven borde, intill dess ett annat förhållande bevisades, anses såsom orsak till enahanda följd i den andra, och att det medel för undanrödjande a den öfverklagade olägenheten, som man använde på ena stället, också borde anses verksamt på det andra. Man glömde att den tjugofjerde ledamoten i Svea hofrätt, hvars aflönande man förordade och af hvars anställande man väntade så mycket gagn, i denna stund redan finnes, och allt från den tid då bemälde hofrätt indelades på fyra divisioner, funnits tjenstgörande, ehuru i egenskap af adjungerad och med ett mindre arfvode än det nu ifrågaställda, samt att följaktligen ett högre anslag för denne ledamot hvars arbetsprodukt redan i mångfaldiga år ingått i summan af hofrättens gemensamma, churu rättvist då det betraktas såsom lön för hans arbete, endast utgjorde en personlig förmån för honom, utan att någon större skyndsamhet med de förut ej särdete hastigt a! fejorde målen,, kunde derföre väntas mer hädanefter än hittills; Man glömde: att polismål komma att fullföljas lika mycket i Götha som i Svea hofrätt; att nära trettio år förflutit sedan W och fulla tjugotre år sedan Skåne och Plekinge des från Götha hofrätts jurisdiction; samt att för landerne sedan den tiden förändrats så, att de skäl. man af dessa inskränkningar i hofrättens jurisdiction velat hemta för den förmodan, att hofrättens beho? af ökadt antal ledamöter ej vore verkligt, varit nog föråldrade för att nu kunna förtjena något afseende, och dessutom vederläggas genom det factum, att den del af landet, som ännu, efter nämnde minskning utaf Götha hofrätts domsområde, lyder derunder, är den mest folkrika, samt att antalet af fuulföljda mål i samma hofrätt varit i jemnt tilltagande och länge varit fullt så betydligt som det i Svea hofrått, samt derförutan årligen tilltager; äfvensom man, oaktadt uppmärksamheten fästades dervid, att, om ledamöter i Götha hofrätt funnes, som innehade särskilda befattningar, enahanda förhållande ägde rum i af seende på Svea hofrätts ledamöter, utan att inlåta sig i någon undersökning, endast upprepade det inkast, att Götha hofrätts ledamöter hade tid för särskilda uppdrag. Det hade dock varit lätt att få reda på för hällandet; och Ins. är i tillfälle att upplysa: att då af ledamöterne i Götha hofrätt en är vice ordförande i direktionen för Jönköpings sparbank, en ombudsman vid Smålands privatbink, två innehafva lika befattningar, den ena vid Jönköpings läns brandstodsbolag för landet och den andre vid styrelsen för städernes bolag till försäkring af lös egendom, samt fvå andra, af hvilka den enc derjemte är medlen af sparbanksdirektionen, äro ledamöter i sistnämnde bolagsstyrelse; så äro, af Svea hofrätts ledamöter, en ledamot och en annan konstituerad sekreterave i sjöförsäkrings-öfverrätten, en ledamot af riddarhusdirektionen, en af direktionen öfver brutsägarnes hypothekskassa, en både sekreterare och advokatfiskal vid kongl. serafimerordensgillet och derjemte ledamot i drektionen öfver Södertelje kanal och slussverks byggnad, en ledamot i direktionen öfver allmänna enkeoch pupillkassan, en ledamot dels i direktionen öfver Danviks hospital och dårhus och dels i Stockholms stads nämnd, samt en kamrer vid Kongl. Maj:ts orden; och hvilken hofrätt det är. hvars ledamöter hafva de flesta särskilda befattningar att sköta i bredd med deras embeten, torde nu vara lätt uträknadt. Ins. har ansett sig böra upplysa detta allt, men icke för att mot någon af hofrätterne instämma i det klander man framställt mot den ena af dem, utan endast för att visa huru pass opartiskt de gått till väga, som framkommit med detta klander; och tror Ins., för sin del det vara mera berömvärdt, att embetsmannen, på de stunder, dem hans embete mäste lemna honom lediga för nödig hvila och recreation, och hvilka alltid blifva flere i samma mån som personens arbetsförmåga är större, söker denna recreation i cn för honom sjelf och för det allmänna nyttig sysselsättning, än om han, visserligen till skada för sig sjelf, söker den endast i samqväm och förströelser; äfvensom att det skulle mera skada än gagna s samhället i det hela om embetsmännen ansågos skyldiga afsäga sig alla de uppdrag, som kunna skötas i bredd med deras embeten. Först då, när dylika befattningar hindra från ett rättskaffens uppfyllande af embetets fordringar, eger man rätt att anmärka något i denna del; men detta fall har, efter hvad Ins. tror sig med visshet veta, aldrig inträffat för nägon af ledamöterne i någondera hofrätten; och att Götha hofrätt med ett mindre antal ledamöter än Svea icke destomindre icke stätt tillbaka i uppfyllandet af sina skyldigheter, eller eftergifvit nåaan af ÄAfrisa hafrättarna ; fit ach arhatedrift är ett