Aftonbladet – 3 april 1845, sida 2

ymnig kapitaltillgång, till samma räntefot, verkar i och för sig såsom en hastig kapitalförökning och medför. sålunda alla de vådor, som från en dylik äro oskiljaktiga. Ingen hank, som vet hvad dess frid tillbörer, skall frammana dem. Men ännu mindre skall den vilja blottställa sig för de faror, hvilka en förlängning af vanlig lånetid kan uppväcka, hvaribland äro ieke blott desamma, som räntans nedsättning, orsakar, utan jemväl deny att en verklig öfverdrift i sedelemission kan ega rum och undandraga sig all upptäckt, till dess det onda redan hunnit för långt, att utan smärtsama operationer kunna botas. Till förebyggande af misstroende till bankförvaltningen och det äfventyr, banker derigenom kunna löpa, gifves ett enda välbekant medel, den största möjliga offentlighet åt bankernas hela förvaltning, med undantag endast af sådant, som aktningen för enskilda kunder hindrar att offentliggöra. Analysen slutas här, i förmodan, att den varit utförlig nog, för att stadga öfvertygelsen om o0möjligheten att finna ett universalmedel till förebyggande af alla möliga tryckningar på bankkassor eller åtminstone till hämmande af hvar bör ad tryckning, innan den medtagit någon betydlig del af kassan. Ins. tror sådana tryckningar hädanefter såsom hittills komma att under vissa förhållanden inställa sig, och tilltror sig ej att för någon bestämma ett maximum, som den ej kan öfverskrida. Han vågar ej heller, neka, att de alla kunna blifva, äfven för en väl förvaltad bank, farliga; ehuru han för en sådan bank anser faran under öppen kommunikation med utländska penningemarknaden ) ej kunna blifva annan, än att banken för fyllande af sin metalliska kassa, i den mån den tömmes, får: underkasta sig betydande uppoffringar. Frågan blir således egentligen om medel att spara in dessa uppoffringar elier, som är detsamma, att spara den inneliggande metaliiska kassan. Som sådana medel anser ins. dock ej i allmänhet minskning af kredit, indragning af sedlar och rufvande öfver den indragna sedelskatten. Sådana medel äro lika onödiga som skadliga, der kredit ej blifvit obetänksamt gifven, : och intet öfverflöd af sedlar finnes (ett förhållande, som under en god bankförvaltning alltid eger rum). Frågan är helt enkelt den, at! begagna sina utom metalliska kassan egande ressurser, för att på annan ort skaffa.sig dispositior öfver de ädla råetaller, som äskas. Detta kan ske derigenom, att banken på den främmande orter skaffar sig kredit, som den under mera gynnande konjunkturer honorerar, men för ögonblicket der på drager vexlar; eller att banken på den främmande orten säljer utlänska statsobligationer, som den har i sin hand ) och på den sålunda förvärf vade tillgången drager vexlar, eller ock att banken, i fall reqvirenter af guld eller silfver nöja med att taga af banken uppköpta vexlar på den ort, dit de ädla metallerna skulle utföras, el ler på annan ort, som står i gemenskap med der förra, lemnar sådana vexlar. Englandsbanken sjelf har under sednare tide icke försmått utvägen att genom förvärfvande a utländsk kredit och vexeldragning derpå spara sir metalliska kassa. Ar 4836 drog denna bank pi Paris vexlar till ett belopp af 3 å 400,000 St År 48539 upptog den hos Franska banken en kre dit af 2,500,000 St., hvarefter Baring et C:i på Parisiska handelshus för Engländsbankens be hof drog vexlar, hvilka af Franska banken diskon terades, och för hvilka slutligen från Paris drogo vexlar på London, der de. honorerades. Det sist nämnda steget har: visserligen af flera Engelsk författare blifvit tadladt såsom kränkande Britter nas stolthet, men Gilbart är så långt ifrån at ogilla det, att han tvertom frågar, hvarföre ick arrangementet göres permanent och hvarföre ickt bruk deraf må göras medan tid är, och före elft timman? Så tänkte ock de. Skottska bankern 4763, och Irlandsbanken 4823, hvilka år del Skottska och Irländska kursen på London förbätt rades genom anskaffände af ett kreditiv i sist nämnda stad och vexeldragning derpå. Uppköp och försäljande af vexlar är numer en ganska vanlig operation för flera Europeisk banker och synes i sanning vara en så lätt fun nen utväg för en bank, att bibehålla jemn dispo sition öfver nödig qvantitet ädla metaller, at man 1845 troligen allmänt förundrar sig deröf ver, att Rikets Ständer icke år 1854 gjorde nå got afseende på biskop Agardhs motion i dett afseende. : Om dessa utvägar för banker till den metalli ska kassans sparande skall mera sägas i nästa ar ) Under en tid, då sådan kommunikation är af bruten, kan en bank visserligen nödgas suspen dera sina betalningar. Gilbart förklarade der före också inför parlamentet sin öfvertygelse att Englandsbanken vid utbrottet af ett kri gjorde bäst att inställa sina betalningar. . ) Stuckey och Gilbart yrkade 41844 inför Parla ments-kommitteen, att Englandsbanken bord : vara försedd med främmande securities, oc Fullarton delar denna tanka. För Sverige riksbank torde likväl sådana papper i politisk