Aftonbladet – 3 april 1845, sida 2

namnet på den ort, hvarest herr Grilling-Reek slutligen satt sig ned. Som den unge vexelhandlaren icke bands: af hvarken ed eller hedersord, var han genast villig alt till den nye Telemach, som for att söka sin försvunne far, utlemna hela den upplysande korrespondensen. Det främmande klöfverbladet. var nu anländt till behörig ort; de från Rom medförda rekommendationsbrefven, ehuru adresserade till ett annat hof, förskaffade dem tillträde och sehör hos hofrättens president, till hvilken de vände sig, dels för att erhålla säkra underrättelser om fadren, dels för att utan uppsköf erhålla bandräckning och skydd: Så stodo sakerna, då herr von Reck sjelf inträffade, och med hjertat halfstelnadt af förskräckelse hörde detta fasans budskap. Han begaf sig genast till ministern, men i stället att hos denne statsman finna tröst, fick han blott. nedslående förebråelser. I sin obetänksamma hetta hade han begärt skydd mot tvenne bedragare, hvilka besudlade hans goda namn och på det lifligaste och fräckaste vis sökte åtkomma en del af hans förmögenhet. Han hade på ett lättsinnigt sätt, med axelryckningar bekänt, att han under sina resor i Italien väl varit bekant med mången skön dam, men alt han dock omöjligen kunde ha lust att tillerkänna ättlingarne af sådana äfventyrerskor någon del i en förförd tysk adelsmans ära och gods, ty om en hvar så gjorde, skulle ju hälften af den tyska adelns egodelar tillfalla italienska bastarder, som, genom bevis att de voro barn af en tysk ädling, trodde sig -kunna åtkomma så väl namn som förmögenhet.