Aftonbladet – 3 april 1845, sida 2

ungdomliga fåfänga, att en blick på honom oet len blomstrande Viola skulle göra fadren — vore han än grefve eller furste — stolt öfver sir adersrättighet... Pater Augustin, som hade wig! föräldrarnej och som sedermra ledt Fiorettas barn: uppfostran, beslöt att, i egenskap af lefvande vitt ne, åtfölja syskonen på den långa resan. Med sir ålders försigtighet och erfarenhet hade han icke slömt att inpaeka de vigtiga dokumenter, som erfordrades för vinnandet af resans ändamål. De anlände till Mäbren, men i stället att, som le hade boppats, befinna sig vid milet, stodo de leremot i en mörk labyrinth, der hvarje ledning. var dem förnekad.. Herr von Grilling tycktes försvunnen ur verlden och ingen viste något om honom. Den gamle munken rådde då till åter resa och gick till en af de mäbriske vexelhandlarne för att dertill förskaffa sig nödiga medel. Till fälligtvis kom han der att omnämna sina skydd lingars öde, hvilket väckte så mycket mera in tresse, som deras vackra utseende redan ådragi sig alla unga personers uppmärksamhet. Banki ren var en ung man, Hvilken nyligen öfvertagi sin aflidne fars affärer, Han studsade vid d nämnda namnen, sökte i sina böcker och visad glad för den förtjuste patern ett säkert spår, us i det ögonblick, då all förboppning tycktes var: ute. Bankirens for hade stått i nära förbindelst till Grillingska slägten; han hade ombesörjt för säljningen af herr Alcibiades egendomar, hade länge haft hans förmögenhet om händer och un der hans irrfärder tillsändt honom nödiga vexlar I den aflidnes gömmor funnos bref; hvilka inty gade herr von Grillings ändring af namn, ja, öf verskriften på de sednaste angåfvo till och me