Aftonbladet – 3 april 1845, sida 2

Behofvet för ett utländskt krig kan någon gång, behofvet för betalande af importöfverskott i de ojemförligt flesta fall; tillfredställas-genom varu-l export: Om imedlertid kriget kan föras eftertryckligare, ifall det direkt understödjes med guld eller silfver från hemlandet, lärer ingen bank kunna hoppas eller böra önska, att dess guld eller silfver sparas. Icke heller af köpmannen lärer en bank hafva att vänta något afseende på dess önskningar, när helst hans uppköp eller betalningar för redan införda varor göras fördelaktigare med guld eller silfver än med andra varor. Lyckligtvis är de ädla metallernas värde öfverallt så lika, att deras export sällan blir i bandel så fördelaktig, som utförsel af varor... Dessa fall inträffa egentligen, då stora importer blifva nödiga från marknader, der landets exporter eller handelsvaror, som det eljest kan kommendera, ega ingen eller åtminstone endast ringa efterfrågan. Till sådane marknader nödgas man förnämligast vid inträffadt stort behof af spanmiål taga sin tillflykt. Vid dylika tillfällen kan ett fattigt t land, i händelse dess exportvaror, eller varor, :som det kan kommendera, :skulle på den främmande marknaden hafva oinskränkt efterfrågan, vara ur stånd att för ögonblicket anskaffa så mycket deraf, som till godtgörande af den tillfälligtvis ökade importen skulle fordras. Men äfven då totalexporten, såsom förhållandet var i Storbritannien åren 4858—418539, i värde öfverstiger hela importen, äfven med inberäkning af de stora spanmålsqvantiteterna, kan af nyssnämnda sköt hvarje annat betalningssätt än med ädla metaller blifva antingen fullkomligen omöjligt, eller åtminstone så mycket dyrare, att guld eller sillfver framför allt för de hungrande fattigas skull måste föredragas. Det guld eller silfver; en nation till utförande af ett utländskt krig, eHer till införskaffande af ersättning för skadad gröda, utförer, är lika mycket förloradt kapital; dock ej mer än de exportvaror nationen möjligen kunnat sätta i guldets eller silfrets ställe. Hvad nationen på det sättet förlorat, kan endast genom ökad verksamhet återförvärfvas, och det är sorgligt att härtill nödgas tillägga, att dessa förluster, framför allt de, hvilka kriget ådrager, i allmänhet icke äro lälla att ersälla. Skulden till allt för hastig kapital-tillväxt kan väl lika litet, som skulden för krig eller missväxt, tilläggas en eller flera banker; men detta fall skiljer sig likväl från de förut nämnda deri, att faran här möjligen kan genom ett planmessigt förfarande å bankernas sida afböjas. Bankerna kunna nemligen lätta möjligheten af det temporära öfverflödets fördelaktiga användande, derigenom, att de dels, der statsobligationer och dylika säljbara papper finnas i omlopp, undvika att på marknaden uppträda såsom köpare, men, i fall nödigt synes, der uppträda såsom säljare, dels höja räntan eller förkorta tiden för sina försträckningar. Genom det förstnämnda steget lemnas personer, hvilka önska fästa sitt kapital i dylika pappery lättare tillgång dertill. Genom sist omtalade mått och steg blifva, allt efter som räntan mera höjes, eller tiden mer förkortas, färre eller flere bland dem, hvilka vanligen hos bankerna söka försträckningar, nödgade att anlita öfverflödet hos enskilda kapitalister, hvilka önska hålla sina kapitaler fruktbärande i försträckningar på kortare tid. — — På båda sätten minskas det öfverflöd, hvars verkan till lättsinniga spekulat oner banker hafva så goda skäl att frukta. Detta af försigt gheten fordrade förfarande medförer likväl kännbara uppoffringar af vinst; och) der centralbanker finnas, anses det med Skäl företrädesvis åligga dem, att genom tidigt och klokt bruk af förenämnda medel skydda landet emot de faror, hvilka i första artikeln äro nämnda såsom följder af. rikedomars alltför: häftiga inströmmande: faror, dem Sverige genom sin fattigdom, och till en del äfven genom egendomens jemnare fördelning hittills undgått och troligen länge skall undgå. Ett obetänksamt utsträckt kreditsystem är, bland nu ; fråga varande förhållauden, det som här påkallar mesta uppmärksamhet. Det gör det, emedan det, der banker finnas, svårligen utan deras medverkan, att ej säga mera, kan ega rum, och emedan det just är genom misstag i detta hän-) seende, som banker vållat sin egen och otaliga individers välfärd. — — — Svenska riksbankens historia har föga annat att förtälja, än obetänkta kreditutsträckningar, följderna deraf oth bemödanden att dem bota. Bland felaktiga sätt att utsträcka en banks kredit, är en enkel förökning af försträckningarnes totalbelopp öfver hvad banken; kapital medgifver, men med bibehållande i öfrigt af vanliga kreditvilkor och eftergift i anspråken på lånesäkerhet, det hvarvid Insänd. anser minst nödigt att uppehålla sig. Hvart den seder, faller hvar och en genast i ögonen. Det enda, härvid torde böra erinras, är att, om försträckningarne i ingen händelse må gå utöfver hvad kapitalet medgifver, det deremot är nödigt, att i mån af näringarnes behof inom denna gräns lemna beloppet frihet att öka eller minska sig. läntans nedsättning, i vanliga förhållanden, under