Aftonbladet – 27 mars 1845, sida 3

es — Norges representation i utlandet. Med afseende på denna har en insändare i norska tidningen Morgenbladet anfört flera klagomål deröfver, att svenske och norske ministrar, residenter, general-, verkliga eller vice konsuler, icke skola förstå eller icke med nog nit aniaga sig utrikes vistande Norrmäns angelägenheter. Han beklagar, att en Norrman måste höra sig tilltalas af ministern eller konsulen på svenska språket, alt han nödgas se sitt pass viseradt och sigillet påtryekt i samma språk, eller hvad mer är, att om han behöfver lösa ministerpass, han då erhåller det utstyrdt på franska språket och börjande ungefär så: Vi grefve eller baron, riddare etc. m. m., gör veterligt o. s. v., och dertill försedt med behöriga adeliga björnar, grisar och dylikt i vapnet,. Vidare säger sig insändaren sjelf hafva, då ban rådfrågade en ministerresident i utlandet, erhållit det svar, att grefven var för mycket obekant med norska författningen, för att veta om en norsk embetsmans son var värnepligtig i sitt fädernesland eller ej. Slutligen berättar han, att man i S:t Petersburg, oaktadt det lifligaste motstånd, bemärkte honom i passet med epitetet svensk undersåten. Af dessa förhållanden drar han den slutsats, alt Sverige och Norge böra i främmande land ega serskilda representanter.