Aftonbladet – 27 mars 1845, sida 3

reservation ylterligare utredt skälen emot det af Utskettets majoritet, efter votering, gifna företräde åt det fria valet till Utskottsledämöter inom kammaren. Några flera skäl anser jag mig icke behöfva tillägga: Hvad åter den andra frågan angår, har jag blott emot beslutet nedlagt min reservation, anseende det nära nog vara tillfyllest, att den åsigt jag hyllar, blifvit uttalad inom Konstitutionsutskotltet samt åtföljt förslaget och sålunda till samtlige riksståndens bedömande framkommit; — förvissad. som jag är, att det sanna och rätta uti hvarje förhållande — om ock ej förr än sent omsider, likväl skall en gång göra: sig gällande. Detta inem Utskottet. Inför det stånd jag har äran tillhöra, anser jag mig deremot böra närmare redogöra för de åsigter jag hyser; och jag skall söka göra det i möjligaste korthet, Bland de flera skäl, hvilka tala emot det illiberala uti Utskottets beslut härutinnan, nämnde jag endast tidsandan. Jag åberopar derförutan hvad som blifvit yttradt vid sistl riksdagen under öfveriäggningarne rörande den fråga, hvilken hufvudsakligast har gemenskap med ifrågavarande punkt af min reservation, nemh angående judarnes rättsförhållanden inom landet, dervid snart sagåt alia talare inom defyra riksstånden. och deribland äfven jag i min ringa mån, sökte tillkämpa våra svenska medborgare af decna trosbekännelse sversk medborgarerätt; och — enär det nästan blifvit ett allmänt bruk — ett mode — alt citera kände och okände (såsom till ex. uti tidningsartiklar) författare, skulle jag vilja hävid anföra något dylikt, hufvudsakligen öfverensstämmande med hvad jag tror vara gagneligt för christendomens ulbredande genom christliga medel. Begagnom derföre, lyder artikeln, ett annat sätt alt utreta judendomen. Förläna jadarne alla statsborgerliga rätligheter; hindra dem icke att uppslå sina boningsplatser hvarhelst de vilja; gif dem säte och stämma i vår lagstiftning.n Jag går icke så långt; endast valräft söker jag bereda dem för de betydliga possessioner dem är tillåtet att ega så väl i stad som på landet, för deras borgerliga rörelse och för deras insigter i vetenskapligt hänseende, — helst sedan Konstitutionsutskottet nyligen enhälligt godkänt en af herr professoren Iries väckt motion om tillägg uti 28 Regeringsformen, hvarigenom konungen tillerkännes: att till universitetets lärare, läkare samt andra vetenskapliga befattningar kalla och utnämna äfven utländske män af utmärkt skicklighet. Skulle således härigenom bättre rätt medgifyas ut!änning, än infödd svensk: man, blott för hans religions skull? Men nu åter till citatet: Lål dem (judarne) bli hemmastadde i mekanismen af vår åldriga samhällsbyggnad; låt dem inkomma i alla våra familjeförhållanden; slut dem i våra armar, att de en gång må känna hur det christna hjretat klappar — och snart skall, af detta envisa folk, finnas qvar — endast minnet. Beträffande slutligen 3:dje punkten af min reservation, eller i afseende på den, enligt min förmening, alltför höga val-census för ledamot i äldre kammaren, får jag, såsom skäl härföre anföra: att, ehuru jag visserligen finner, ait åt störrå posessioners innehafvare bör lemnas en rättvis plats uti riksförsamlingen, anser jag dock att på öfverlägsenheten i andra förmögenheten, en den sant materiella, hufvudsakligast, vid valet tiil ledamot i äldre eller den högre kammaren, bör fästas afseende; och är det af denna orsak mig synes, som den af Utskottet föreslagaa census vore alitför hög. Dessa hafva varit skälen för min emot Konstitutionsutskottets förslag afgifna reservation till anmärkta punkterna. Till dessa hade jag visserligen kunnat lägga ännu a; äfvensom ytterligare anmärkningar emot sjelfva förslaget i öfrigt af mig skulle kunna göras: men dels hafva under den vidlyftiga diskussionen redan blifvit behandlade de punkter, hvaremot jag skulle vilja göra anmärkningar och dessa anmärkningar af så många talare blifvit framstälde och utredda, att för mig ingenting, eller föga, voro att tillägga, dels anser jag mig — efter alt inom Konstitutionsutskoltet hafva gifvit mina åsigter tillkänna, uti höglofl. ståndet åt skickligare och lyckligare talare böra öfverlemna at diskutera ett ämne, hvilket tager i anspråk samt fordrar en förmåga och erfarenhet, den man icke kan förtänka mig att jag icke anser mig ega. Jag har dess tom, i enlighet med mitt instämmande uti herr Grefve Mörners, C. G. D., i början af gårdagens f. midd:splenum afgifna reservation samt förenande mig i allo med hvad herr Lefren i förmiddagens plenum anfört, — ansett mig icke böra framkomma ens med hvad jag! nu baft äran yttra, innan diskussionen kommit att behandla hvad som, enligt min förmening, bordt utgöra föremålet för den ifrågavarande öfverläggningen, eller Konstitutionsutskottets förslag och emot detsamma gjorde anmärkningar; — icke, säsom under 2:ne föregående plena skelt, emot trenne (3) riksstånds vid sistl. riksdag beslutade hufvudgrunder för en blifvande representationsförändring i rak strid varande förslag; och jag slutar med att, jemte tillkäanagifvande af min varma — visst icke medvetslösa hängifvenhet för den man, hvilken kan anses vara det af Konstitutionsutskottet nu förelagda representationsförslagets hufvudsakligaste författare — samt för de af honom så öppet ultalade, med min innerliga öfvertygelse så fullkomligt öfverensstämmande, åsigler: all man bör gifva — (bär representations-rätt— åt dem , som icke hafva, utan att dock taga från dem, hvilka hafva; — förklara mig, med uppoffring af den rätt mig nu grundlagsenligt tillkommer och hvilken för mig, såsom för många andra i samma kathegori som jag, otvifvelaktigt går oss förlorad genom afståndet af den persunliga sjelfskrifvenheten, dess oaktadt rösta för en förändring, d. v. s. en förbättring uti det nu bestående af vår samhällsförfattning, med dervid oeftergifligt fästadt vilkor likväl, att hufyudgrunderne uti det nu utaf Konstitutiontutskottet afgifna förslaget varda iaktlagne och bibehållne. Stockholm den 49 Mars 1843. Ax. FR. LILIENSTOLPE. PN — WNarnes renresenfalian I uflandeft. Mead af