Aftonbladet – 27 mars 1845, sida 2

ortskridar de? räder 1 provinsen Preussen, 1 Schlesien och Westfalen; der har till och med en minoritet af adeln förenat sig i det öfriga folkets önsk-l: ningar och sträfvanden. Men midt ur detta mer och mer mulnande och hotande svall af ider, reser sig landets hufvudstad likt en förhexad ö, nom hvars rund man föga märker stormen der utanför. Och detta gäller kanhända just nu, mer in någonsin. år funnit Berlin så fördjupadt i lyx, i njutningslystnad, i spekulationsyrsel på penningar och nöjen, som år 4843; knappast ha väl heller förr nöKnappast har väl något föregåendel len och eländet trädt upp till en så fruktansvärdt iskådlig motbild mot all denna ståt, som nu. Den långvariga vintern, med alla sina fasor, intränger i armodets tillbåll och framkallar brott eller förtviflian. I dag, den 46 Mars, då jag skrifver detta, står den hundragradiga termometern på 22 Y, grad under fryspunkten, och samma stränga köld herrskar här, utan afbrott, sedan längre än två månaders tid; i mannaminne har Tyskland ej haft en så långvarig vinter. Dess ihärdighet så långt fram på våren förhindrar alla arbeten utom hus och lemnar tusentals fattiga hushåll till pris åt det grymmaste elände. Men åt de rika och förnäma har den skaffat nya, ovanliga och ovanligt långvariga tidsfördrif. Utom slädpartier, med och utan masker, har isen och snön föranledt andra nöjen: i trädgården vid lustslottet Bellevue har Konungen låtit uppföra en rysk kälkbacke och dagligen har man der tillfälle att se prinsarne, med thronföljaren i spetsen, i sällskap med en skara gardesoflicerare, kammarjunkare och hofdamer, öfverlåta sig med passion åt denna ryska förlustelse, hvars blotta härkomst gör den till ett mål för det åskådande folkets hånande skämt. Den tillfrusna Spree är höljd med skridskoåkande damer; skridskoåkning har för saisonen blifvit modern ibland la haute volte, sedan man hört att Drottning Victoria och hennes hof sysselsätta sig med detta nöje på dammen i Regents Park. För sfrigt kan man ej i Berlin erinra sig så stora och lysande fester vid hofvet, som nu; aldrig förut hafva Berlins många offentliga och rymliga samingssalar varit så upptagna af praktfulla sammankomster, dincer och supcer, der oftast flera hunrade damer och herrar trädt tillsammans, för att fördjupa sig i alla njutningens förfiningar, och der man stigit upp från tryffelpastejerna och champagnen, för alt under ännu mer berusande musik hviriia omkring i de med lefvande blommor ötverklädda och genomdoftade danssalarne. En lyx utan synbar gräns tycks denna vinter herrska här öfverallt, inom de högre kretsarne; guld och vin flyta i strömmar, och knappast kan man vid anblicken deraf erinra sig den oerhörda öfversvämning af nöd, som breder sig ut rundt deromkring; eller att dessa menniskor, som tänka på intet, utom på tidsfördrif och retande njutningar, digna vid yppighetens öfvermått vägg om vägg med andra menniskor, som digna af köld och hunger. Några, som tänka mera, ha vid åskådandet af kontrasten börjat förnya de så ofta följdlösa fraserna, att någonting måste göras för proletärerna; om ej af annat skäl, åtminstone på det de ej i sin förtvillan måtte falla öfver tryffel-buffeerna och champagnekorgarne eller se efter om på skridskobanornas eller de ryska isbackarnes lysande befolkning ej finns något att gripa till, i fall man kommer dit i massa. Den bekanta Föreningen för de arbetande klasserna, hade sedan några månader väckt uppmärksamhet och deltagande. Dit slöt sig snart hvar och en, som genom folkets upphjelpande och i nitet för dess interessen såg en väckelse äfven till sociala förbättringar i allmänhet. Regeringen åter såg snart, från sin sida, det betänkliga i en förening, der man höll tal och bland den arbetande klassen spridde begrepp om less ställning och om sambhällsförhållanden, hvarom den förut icke ägt någon aning, — och polisen hastade att förbjuda dessa offentliga sammanräden. Sannolikt komma ock föreningens vid less öfverläggningar beslutna och regeringen unlerställda stadgar, alt sakna dennas stadfästelse. För öfrigt må man ej af delta enstaka fenomen; luta, att härvarande högre klasser eller de rikaste bland borgerskapet bekymra sig om det fatigare folkets belägenhet. Största delen afskyr poitiken, emedan den drager tankan från deras nöen och så lätt kan bringa folk i färd med polien; och sålunda är Preussens hufvudstad verklisen en ibland de fredligaste och af oppositionsanlan minst besmittade hufvudstäder i Fruktan för polisens forskningar är här så stor, ut hvar och en tror sig tecknad i svarta boken ör hvarje ord, som kunde misshaga höga vederyörande. När man under härvarande provincia!andtdag sökte samla underskrifter för en petition 10s provincialständerna, om förordandet af tryckrihet, så funnos knappt 300 menniskor med nog yförskräckthet alt derunder våga teckna sitt namn. landsorterna råder, som jag redan nämnt, enj irelt annan ton. Men hufvudstaden är enerverad ut nöjen, njutningsbegär och hofluft; och mäktiga och yppiga borgare, utan sinne för högre interes: sen än vinstens och lyxens, samt ständigt betänkta vå att bli utmärkta genom någon helsning af de vögförnäma eller en titel och en bandstump, kunra omöjligen hysa interesse för framskridandets stora sak. STO OKI OLE. — Förstärkta StatsUtskottet sammanträder i: morgon förmiddag på Riddarhussalen; för att voera öfver åtskilliga ännu återstående stridiga åndcheclut rörande statcracslaringsan verlden. I: