Aftonbladet – 27 mars 1845, sida 2

HVITHlae ITU 1Uulsldg LITR YVOLCIINRSpPIOPUSLORCE i förstärkt utsk. På samma sida talade hr W. F. Dalman, som äfven utredde det historiska aftillkomsten af 56 Regeringsformen; vidare frih. Raab, som ganska lifligt afmålade Utskottets förfaringssätt såsom något jesuitiskt, grefve Cronhjelm, Hr Mannerskants och grefve Anckarsvärd, baron ÅA. Hermelin, Hr L. Hjerta och grefve Spens. Å andra sidan yttrade sig för Utskottets förslag grefve Gvyldenstolpe, friherre N. Palmstjerna, Hrr Lagerhjelm, Hohenhausen och professor Cederschöld. Den sistnämnde hade den uppriktigheten att förklara, att detta förslag från Utskottet vore blott en förkänning, för att sedan komma till större resultater (i representationsfrågan etc.), och att det vore vigtigt få saken nu afgjord, då tvenne Stånd hängde ihop som en klump etc. Grefve Gyldenstolpe förmente att det förevarande förslaget åtminstone icke vore mera grundlagsvidrigt, än hvad föregående Utskott handlagt. Tir von Hartmansdorff deremot tycktes blfva orolig öfver Hr Cederschölds öppenhet, och bad Ståndet så vackert, att icke tro, att någon afsigt på representationsfrågan låg inunder. Er Stjerngranat protesterade äfven, att ingen syftning förefunnits att känna sig fören, och uppgaf, att han egentligen varit upphofsman till förslaget. Grefve Anckarsvärd citerade ett tillfälle från föregående riksdag, då herr v. Hartmansdorff i ett: likartadt fall med detta hade ytirat sig tvärtom eller för återremiss och votering i förstärkt Utskott. Hr von Hartmansdorff besvarade detta dermed, att han, efter ett närmare studerande af grundlagens anda och mening, kommit till sin nuvarande åsigt. Hr I. Hjerta genomgick Utskottets förslag för alt visa hvilka logiska saltomortaler Utsk. begått i siit räsonnemang, då Utsk., för att leda sig till sin första slutsats af 56 S, hade helt simpelt hoppat öfver sista momentet deri, och sedan under åberopande af praxis talat om hvad det hade att göra i valet mellan det sätt hvarpå föregående riksdagars Utskott och det af 1840 gått till väga, medan Utskottet nu likväl gjort en helt ny grundlagstolkning, som stridde mot all föregående praxis. Hr Hjerta uppläste vidare ur 47:de häftet af sista riksdags protokoller flere yttranden både af herr von Hartmansdorff, herr Lefrön och herr Cederschöld, hvari desse ledamöter, fastän i ett fall, der endast ett stånd varit af skiljaktig tanka likväl uttryckligen yrkat, att votering i Förstärkt Utskott måste ske, och då Hr Cederschöld påstått att man borde göra grundlagen till viljes samt åberopat just den ordalydelse, mot hvilken han i dag opponerat sig. Tal. frågade hvarföre ej Hr Cederschöld ville göra grundlagen till viljes nu, lika väl som förut. I afseende på Hr von Hartlmansdorffs svar om den förändrade åsigt, hvartill den sednare kommit genom ett närmare studerande af grundlagen, så kunde han, då Hr von H. ej uppgifvit några andra skäl för denna förändring, än sitt eget lycke, ej jemföra hans skäl med något annat, än med friherre Ludvig Johanson Boyes svar på en dylik invändning, nemligen alt han tackade Gud för det han blifvit klokare hvar dag. Men svenska folket vore, i afseende på sina tillämpningar, ej belåtet med att gå efter kloka gubbars anvisning, utan endast efter grundlagens ordalydelse. Grefve Frölich klagade ötver Hr Hertas vidlyftighet, tog Hr v. Hartmansdorff något i försvar för dess klarhet och konseqvens hvarmed han deducerat sin åsigt; men inslämde dock ej med honom i hufvudsaken; han ville att ståndet skulle med ogillande lägga memorialet till handlingarna. Grefve Horn yttrade sig äfven något öfver ämnet, emot Utskottets behandlinassätt. Härefter förklarade landtmarskalken att han ej ansett Utskottet berättigadt af grundlagen till det gjorda förslaget, och att han således ej kunde göra proposition derå. Sedan uppstod en lång strid om kontrapropositionerna. Hr von Hartmansdorff. hade i början begärt att Utskottets memorial blott skulle läggas till handlingarna, men förenade sig sedan med ffr von Hohenhausen, att Adeln blott skulle förklara sig vidblifva sitt beslut. Hr Hierta menade, all det hade varil intressantare, om man fått till japroposition Ir von Hartmansdorffs tanka vid förra riksdagen och till nejproposition hans tanka vid denna riksdagen. Slutligen voterades och beslöts med 58 röster mot 30 återremis. På eftermiddagen expedierades åtskilliga betänkanden af mindre vigt. Ett betänkande från Statsutskottet, rörande anslag till en normalskola för fruntimmers undervisning, återremilterades. Hr Nordenanckars motion om utdelning af bankovinsten på de resp. länen remitterades efter en vidlyftig diskussion, deri de fleste yttrade sig emot motionen såsom ganska äfventy rlig. — Äg — Hr Franz Berwalds opera, Modehandlerskanp, gals i går för första gången på Kongl. teatern för temligen godt hus. Den i allmänhet ganska förtjenstfulla musiken lyckades imedlertid ej i någon väsendtligare mån skyla bristerna hos den i sig sjelf matta och för musikalisk behandling föga lämpliga libretton. Att döma efter de temligen stridiga opinionsyltringarne, tycktes tankarne om det hela delade; vi tro, att uteslutandet af några, samt afkortandet af flera nummer skulle bereda denna opera ett mera gynnande emottagande, än hvad i det hela taget nu var fallet, om än det måste medgifvas, att förutnämnde ojä. genhet aldrig fullkomligen kan häfvas. — Vi återkomma framdeles till de närmare detaljerna af detta ämne. . . — Den talangfulle violoncellisten Kellerman är I or RT FF T4 LL