Aftonbladet – 18 mars 1845, sida 3

vind och väderlek gjorle att vi ännu några dagar fingo. dröja qvar. Vi lågo der, sammanlagdt, i 7 dygn, under hvilken tid vi några dagar hindrades af oväder att besöka staden. Om vi dröjt längre i Cadiz, hade jag utan tvilvel rest upp till Sevilla, ty: Quien no ha visto Sevilla, no ha visto maravilla. Men underverkens tid är förbi, säger ordspråket; Jag märkte det äfven nu. — Måndagsförmiddagen, eller den 3 Februari, hissade vi våra segel och återkommo hit, som jag ofvan berättat. — Nu har jag imedlertid gjort en liten nätt utflygt med eder, vill jag tro. Hvart sko!a vi nu resa nästa gång? Detär svårt att nu säga; men — det blir troligtvis hem. ... Och jag som hade hoppats att till ersättning för det långa enformiga vistandet vid Gibraltar hafva åtminston2 de fördelar, som en något omvexlande resa medför för bildningen! Jag hoppades att få komma till Marseille och: derifrån resa till Montpellier samt der taga notis om det orthopediska institutet, som: är bland de -största som finnas. Jag hade hoppats kunna få se något intressant i vetenskapligt afseende, för att i mina bref äfven kunna lemna några små underrättelser för mina hemmavarande kamrater: men huru mycket af det har väl gått, eller skall komma att gå i fullbordan? I denna ovisshet skolen I ej undra om mina bref äro sammansatta af tvenne olika färger, svart och rödt, och af tvenne olika stilar, den muntra skämtande, och den allvarsamma, ty så är äfven mitt närvarande lif sammansatt af tvenne olika färger. .... Men detta är i det hela en småsak, åt hvilken jag sjelf skulle kunna skratta. Jag mår, gudskelof, mycket väl hvad helsan beträffar: det är det vigtigaste, och jag