herr Torslow, ensam och oupphunnen, inom fäderneslandet. Icke utan en glad förbetydelse skulle det således vara, om det rykte sannade sig, som med den Kongl. teaterns tiljor förbinder br Torslows framtida konstnärs-verksamlighet. Det förefaller så naturligt, att landets första scen eger landets första, dramatiska talang. Fru Torslow förde, som -misstriss Berlington, med vanligt konstnärskap, sin föga betydande rol: Herr Malmström, i egenskap af herr. Delaroche, förnekade icke heller här den säkra urskil ning, den rigtiga uppskattning af sina resursef, som skådespelare, hvilken man redan länge hos honom lärt sig värdera. Mamsell Laurent, i allmänhet stel i hållning, i deklamation, hade dock åtskilliga varmare ögonblick, då hon visade rätt vackra spår af framsteg i sin konst. Mycket är dock ännu att bortstudera af ett falskt mantr, som synes henne bibragt redan vid hennes första debuter, som barn, på en då, om vi ej missminna oss, i Stockholm befintlig, s. k. elef-teater. Hr Björkman var en ganska antaglig lord Arthur. ESBJÖRN.