Aftonbladet – 18 mars 1845, sida 3

JTSBJÖRN. UPSALA DOMKAPITEL NÄPSER ÅTER KÄTTARE. . Upsala. Värt högvördiga domkapitel har nu fått flera myror i hufvudet. Sedan den famösa och för domkapitlet icke särdeles berömliga aflären med rektor Almqvist lyckligt och väl blifvit öfverstökad, började den beryktade Erik Janssons i Österrunda religiösa svärmerier, som satt en stor del af Helsingland i lågor. De välvise fåderne i vårt domkapitel inkallade Erik Jansson ti:l undfående af vederbörlig varning; men ett par af hans anhängare, som förut voro inkallade till förhör och med hvilka de vördige gubbarne gåfvo sig i samtal, voro ej svarslösa utan öfverflyglade alldeles de wvördige fäderne med sin spränglärdhet i Bibeln. Dyningarna efter den stormen hafva likväl ännu icke lagt sig, och man är ännu villrådig huru man skall bete sig. Nu är vårt olyckliga domkapitel åter ute för en fisk, som icke torde blifva så lätt att fjella. Han synes vilja gå i Ignells fotspår, hvarföre honom ock lär vara ämnadt samma öde. Bet är nemligen skolläraren i Kallmar socken af erkestiftet, Lars Wennman, som blifvit till nästa Onsdag inkallad att för herrar capitulares stånda till ansvar för förbrytelse mot 4 Kap. 2 Kyrkoordningen, jemförd med Kongl. Brefyvet d. 2 Maj 1734. Hr Wennman har nyligen: utgifvit ett par smärre häften Andliga Betraktelser, hvaraftreiigen den; som afser Långfredagens högmessotext, och hvilken tillåter en nägot friare tolkning, än den de ortodoxa fäderne gilla, varit sjelfva corpus delicti. Också hafva troligen de vördige fäderne vredgats på den frimodighet herr W. yttrat i företalen till sina skrifter. Han yltrar t. ex.: Förf. framträder ingalunda med anspråk på ofelbarhet, hvilken icke tillhörer den svaga menskliga förmågan. Han ville blott vindicera den fria yttranderätten, äfven öfver andeliga ämnen; och skall ej ogerna se, alt någon annän framlägger andra åsigter, blott dessa stödja sig på tillräckliga och fullt giltiga skäl; hvadan de icke få till sitt stöd åberopa förut fattade meningar, som ofta hafva det svåra lytet att vara omceningar.. Han håller före, att hvar: och en bör få lefva af sin tro, under erkännande af den satser, alt inom tankens verld icke bör finnas någoh annan regulator än den upplyste andens egen fria sjelfverksamhet, som beror af hvarje individs inneboende lagar. Härmed är icke meningen att understödja sjelfsvåldet, hvilket icke i vär tid torde komma att sakna sitt korrektif, utan att lossa på de band, som länge nog qväft den friborna anden inom det jordiska tvångets fjettrar. Vi vete och erkänne ju allmänt, att icke allas tankar kuhna förena sig iomdömet om det jordiska, som dock kan kontrolleras af de yttre sinnenas iakttagelser. Och huru skulle då tankarne kunna vara lika öfver ämnen, som äro af rent andelig beskaffenhet? Dessa måste nödvändigt uppfattas på ett ännu mera skiljaktigt sätt, efter hvars och ens bildning och hvars och ens förmåga att se mer eller mindre klart. Sanningen i dess absoluta form blef det icke den dödliges lott att skåda, men icke böre vi derföre tillsluta ögenen och anse allt forskande efter densamma för öfverflöligt. — Må derföre ingen förakta den andra, äfven om, såsom en beryktad skald sig uttrycker, hans sång på andra toner går. Förakt förtjenar ingen annan än hycklaren, som med tillhjelp af en lånad drägt eller en falsk lösen vill intränga sig i de heligas samfund. Förblindad är den, som icke förstår vår tids oafvisliga sträfvande, att emancipera anden, och hvad förf. beträffar, skall han aldrig wom tankens verld godkänna några jordiska auktoriteters inkräktade supremati. Det skall blifva rätt intressant alt se, om Upsala domkapitel vill tillåta förnuftet cn smula rättighet Itt söka rmligt förklara de dunkla trosläror, som vi rån vår barndom blott fått lärt oss tro utan rättighet att våga betvifla eller annorlunda förklara dem, in stereotyperne efter Luther behagat framställa dem. LANDSORTS-NYHETER. Gefle den 43 Mars. Sistl. Måndags eftermiddag nedbrann hammaren vid Kungsfors i Ofvansjö s:n. Lyckligtvis blef skadan ej. så stor som hotades; ty Måsinrättningen och kolhuset räddades, hvadan man oppas, att det nedbrunna snart ersättes. : (6..L. T.) Upsala den 14 Mars. Fredagen den 7 dennes nträffades vid en backe på Vestersta bys egor i tasbo socken en mansperson stelnad af köld. Han kall i lifstiden hafva varit skomakaredrängen Jan jansson från Husby i Stafby socken. Man anser, tt han nattetid i mörkret tagit miste em vägen och AmMmMmiIt i don dinna cnän hrodvid harar Av se