Aftonbladet – 17 mars 1845, sida 3

liga land endast och allenast af millionärer, är ett snedsprång, det vi för vår del icke kunne anse försvarligt. Uti JA 47 den 28 Februari heter det likaså, att ,statsekonomerne voterat anslag i nattmössorna, och vidare i samma nummer lägges i de omnämnde representanternes mun: se, då skola vi, statsekonomer, bara bifalla millioner, om de pbegäras, samt tillägger vidare: hvad är detta för prat af statsekonomerne?, An vidare heter det: Så beskaffade snedsprång, som statsekonomernes i statsregleringsfrågorna, önskade vi att ,man straffade och straffade strängt; och minst anse vi dem, som så tournerat en dylik ömtålig sak, värdige att komma i åtanka till bankeeller Iriksgäldsfullmäktigs-platserne, Uti JE 20, för den 41 Mars, säges det om Iriksdagsfullmöktigen Sahlström serskildt, att han verkligen ropat ruter ut för allt, som emanerat ifrån den nya regimen, det må nu hafva varit godt eller ondt, och vidare: för att ej behöfva följa pretokoilen, bedja vi herr statsekonomen påminna sig, att de anslags-motioner, han väckt, belöpa sig till den lilla nätta summan af omkring 400,000 Rdr Bko. Skulle man väl nu anse möjligt, att alla dessa massiva tillvitelser göras, utan bifogande någonstädes af det ringaste bevis, hvarpå de kunde stödja sig, annat än, att Bondeståndet vid denna riksdag bifallit första hufvudtiteln oföränd drad, hvarom dock visserligen ieke de af Den Konst. anfallne ledamöterne voro ensamme, enär tvärtom mer än Vg al ståndet, och deribland äfven åtskillige af de? ledamöter, D. jK. tagit i sitt synnerliga hägn, delade samma tanka? Angående allt öfrigt, finnes icke en enda citation, som siyrker uppgifterna, icke ens försök gjordt att anföra ett faktum. Att heladen färg, som Den Konstitutionelle gifver åt de anfallnes handlingssätt, är ifrån början till slut lögnaktig och endast vittnar om en exempellös fräckhet, visar sig deremot genast, när man läser protokollerna, som vederlägga alltsammans. Hvad de af D. K. omtalade, af Sahlström motionerade anslag på 400,000 Rdr angår, så begripe vi icke det minsta hvarifrån han tagit dem, såvida dermed ej skulle menas hvad denne Iedamot föreslagit angående folkundervisningen; och huru ytterst oefterrättlig D. K. äfven i detta afseende är, synes deraf, att! när frågan om folkundervisningen hade förevarit i Bondeståndet, berömdes Sahlström just i Den Konstitutionelle, såsom den der vid tillfället hade stridt för upplysningens sak, i motsats till den annars ömt omhuldade riksdagsmannen Rutberg, som sades hafva yttrat sig mot saken, dervid det likväl ej bar bättre till, än att Rutberg och Sablström den gången hade yttrat sig båda för saken, hvarföre ock Den Konst. fick göra en rättelse i påföljande nummer, på Rutbergs begäran. Detta om hvad som egentligen angår anslagsfrågorna. Men det är på långt när icke allt. På andra ställen, såsom i numret 16 för den 25 Februari, beskylles talmannen Ilans Jansson för, en (ill ytterlighet gående klåda, att få komma med i diskussionen,. Detta repeteras på flera andra ställen; Hans Jansson liknas vid erkebiskopen och hans handlingssätt i nyssnämnde hänseende säges vara icke stort bältre än erkebiskopens., Blott ett enda faktum hade långt förut blifvit anfördt, som kunde gifva anledning till en sådan beskyll-1 ning, och detta hade D. K. äfven refererat allde-s es oriktigt. — Ytterligare beskylles talmannen, ( örmodligen för att desto bällre framställa honom Y ;åsom ministerens slaf, att vid alla tillfällen hafva ; k I ört på tungan, atl omständigheterna äro föräntrade, och att hafva begagnat detta uttryck såom ett skäl att söka öfvertala Bondeståndet, attl, vevilja alla anslag, som begäras. De der orden:s förändrade omständigheter, dem vi ofta hört ho-s mom tillgripa såsom ett argument i alla frågorf och för alla medelx, heter det i 46, den 28 ebr.: det bådar intet godt,. I samma nummer eter det att de der förändrade omständigheterna ; platt intet angå statsekonomerne,; och samma i ras förekommer ännu på fyra eller fem andra n tällen blott inom de sista trenne veckorna. Utilf umret den 7 Mars beseglas de föregående till-n itelserna mot talmannen med det vackra omdö-e net, att hvad man kan föra Hans Jansson tilll? last (det vill säga hvad Den Konstitutionelle lju( it ihop emot honom) är frukten af öfverilning N och kortsynthet, men icke af elakhet och pligt-4 förgätenhet, (samma uttryck, som vi begagnat ild o yY te d v h g 0) d b örjan af denna artikel). Ar det icke alltför ygsligt och ädelmodigt? Mycket skulle ännu kunna tilläggas, såsom då ahlström uti AM 20, den 414 Mars, beskylles för igenting mindre, än alt han till och med stämplar icke-statsekonomerne som Majestätsförbrytare, för det de vågat höja sina röster mot en kunglig proposilion,; att D. K., såsom vi förut nämnt, opdiktat en genom bifogade omdömen för Hans ansson kränkande berättelse om scenen vid hans d ednaste afskedstagande i ståndet, och så vidare,!y en det blefve alltför vidlyftigt och tröttande atts pptaga allt. Det citerade är tillräckligt att styrka js vad förut i Aftonbladet blifvit yttradt om D-.s :s förfarande. Det är förgäfves för D. K. attlo eka, att de här åberopade orden finnas; och delf ira då sjelfva bäst vittnesbörd om sin syftning. 2 Aftonbladet har sålunda tills vidare dokumen-lm rat rättmätigheten af den tillrättavisning, Den onstitutionelle erhöll i det sista Onsdags-numre!, lic eb vi tillägge blott ännu en gång, att icke ett!g ida verkligt faktum finnes i alla de ofvan cite-1! le numrorna anfördt, som gifver något söd af M