Aftonbladet – 17 mars 1845, sida 3

bedja de förfördelade oem ursäkt, samt iak taga ett mindre lättsinnigt förhållande för fran tiden. Det sednare kan väl vara litet påkostand men är verkligen det bästa och enda. Framf allt hjelpa här icke undflykter, ty sanningen mi sle nu utan omsvep fram i dagen. Det gör o ondt, att vi nödgats gå något hårdhändt till väg helst vi ej finna något nöje i, hvarken att luggs eller basav Den Konstitutionelle, såsom han så a1 tigt lofvat att behandla riksdagsmannen Sahlström men då Den Konstitutionelle sjelf anmedat o: att framställa honom på scenen, kunna vi ick hjelpa,å om han råkst blifva litet klämd de vid. Vi vilja ingen menniska något ondt, me Den Konstitutionelle bör icke heller undra, or vi ej kunne, för att spara hans reputation oc hans tidning, gifva af oss väl kände, orubblig redlige, sjelfständige och aktninsgvärde represen tanters politiska namn och rykte till spillo åt et fribyteri-system, som hittills varit nära nog uta exempel, äfven i de smutsigaste af Svenska Biet spalter. TVENNE HUFVUDSTYCKEN UR EN POLI TISK KATEKES. Under denna titel innehåller Götheborgs Han delstidning ett par i frågor och svar uppsatt artiklar i samma form som katekesen, af hvilk; den ena kallas despotismens trosartiklar och hvar maximerna, enligt en af författaren lemnad upp: lysning, äro nästan ord för ord hemtade ur Ma chiavellis arbeten, förnämligast ur den bekant: skriften il Principe. Ur dessa artiklar meddel: vi nedanstående utdrag: Tredje artikeln. . Jag tror äfven på nyttan och nödvändigheten a en allmännelig kyrka, för att genom. den och des: tjenare kunna i andeligt hänseende hälla mina un. dersåtare inom de gränsor, som statskonsten och mir egen klokhet föreskrifva. Hvad är det? Jag tror, att religionen är helt och hållet oum:bärlig i en stat, nemligen såsom ett andeligt bant på massorna, på det vanligtvis så kallade foiket.... Väl bevarar man icke ett rike genom messor; men i alla fall är religionen i en klok furstes och hans handtlangares händer ett förträffligt 7 nedel, hvi ket ofta visat sig vara af stor nytta, n ga andra kunnat användas, eller velat föra till det målet. Jag tror sålunda, att religionen är i förnämsta tjenarinna, och att de furstar och sta som vilja skydda sig för undergång, böra framför alit bibehålla den gudomliga cultens angelägenheter i deras helgd, så att de aldrig upphöra att vörda Hvilken af de kristliga lärorna som blifvit upphöjd Lill statsreligion, kan väl i allmänhet vara regenten likgiltigt, bloit den icke står hans politiska planer i vägen, utan snarare medverkar till deras befrämjande, mognande och förverkligande; dock tror jag och bekänner, att företrädet bör lemnas ät den religion, som ger sina tjenare största makten öfver folkets själar och hvars kyrkobruk äro mest beräknade på att göra intryck på sinnligheten. Jag tror alltså, att len religion, i hvars cuitus öronbigt, syndernas föråtelse för penningar, bann o. s. V., ingå, är af alla len för regenten nyttigaste och följakteligen den, på vilken han bör sätta mesta värdet. Jag tror slutigen, att folket i rent andeligt afseende blott till en viss grad bör erhålla upplysning, och att den intelektuella bildningen och själsutvecklingen hos masorna icke allenast äro öfverflödige, utan äfven i hög rad skadlige. Det är visserligen sannt.