Aftonbladet – 17 mars 1845, sida 2

Sig TREA RE rr nr unds snöberg tillbragt långa dagar i het strid mot konslösa fiender, och långa nälter under köld, -anmakt och ett förfärligt umbärande af allt hvad ill lifvets nödtorft hörer — då, när ban, åtfölande sin fältherre och den heliga skaran, bade vid Beresina slagit sig igenom — sina egna kamsater; — då, när han ändtligen såg den rysliga bryggan bakom sig, och för första gången efter la dessa lidanden fann sig utsträckt i en mjuk säng och under .ett hägnande tak — då hade han erfarit en dylik vällust, som nu. Dock, den gången hade gläden och välbefinnandet endast berört hans yltre sinnen; — nu deremot voro hela bans väsende, hans kropp och själ, sinne och tankar förvandlade, Ilyckliggjorda, hänförda. Handlös öfverlemnade han sig åt den första kärlekens ung. domliga, högtflygande drömmar. Tid, ort, stånd alla-lefnadsförhållanden nedsjönko i förgätenheten: dimma. Laura hans, Laura hvilande vid han bröst — se der hans enda rediga, klara oci qvarstående tanka. Ett eröfradt konungarike bad ej kunnat görahonom lyckligare och stoltare. Och just sådana minuter äro de prunkand minnesstoderna af en passion, som, från den för sta menniskans tid, intill den sistas, kallas all jordinnevånares beherrskare. Kejsare och hjeltal verldsinkräktare och prester, eröfrare och moral predikanter — alla, alla hafva af den varit un derkufvade, underkufvade af denna gudom, hvar olympiska åskvigg är blicken ur det mildast öga, och somy för att fängsla den mest obändige mest stridslystne man, betjenar sig af den svaga ste varelses mjuka och hvita fingrar. Pietro inträdde med mathemtaren, påtände för vånad ljuset, och frågade med bekymmer, hur