Aftonbladet – 17 mars 1845, sida 1

nm mmMLR till Laura, böjde knä för henne och omfattade -Ihenne dristigt med sina starka armar. ll — Laura! ropade han. Min skyddsengel, min -(räddarinna! Du är åter här. Jag ser dig .... jag omfattar dig!.... Nu är allt godt igen. Blo;)det flyter åter lugnt kring den heta hjernan, lugat vloch svalt, såsom Fiberfloden om sommaren ; drakblodet i mina ådror sjuder icke mera .... mördlusten är förgången. — Fröken Laura! — Som Jett barn ligger jag inför er i stoftet och åfbeder .... afbeder både hos er och den barmhertige Guden min otålighet, mitt misstroende, mitt barnsliga raseri, hvilka likt ogräs vuxit öfver mina bättre känslor. Jag vill nu Serna stanna qvar och förblifva er fånge, då min själs sol åter lyser i mitt fängelse. Lauras öra uppfångade i början med tusning de ljud, hvilka förekommo henne lika ljufva som främmande, men snart blef hon dock orolig öfver främlingens tilltagande häftighet, så att hon föll bonom i talet, sägande: — Ni yrar, herr kapten; .... ni har feberl... Låt mig få tända upp ljus. I samma ögonblick slet Kon sig ur Alessandros armar. IHan sprang upp och trädde ett par steg tillbaka. — Frukta ingenting, tillbedda Signora, svarade han med allvar och tvunget lugn. Sann kärlek ir högaktningens barn och den :-strängaste väktare öfver qvinnans ära. — O, låt vara ljuset! .... Den förtroliga Luna visar mig er bild så himmelskt skön, så I uft strålande, som jag sett denunder dessa ändlösa dagars drömmar. Jag känner nig frisk ... min själ åtminstone är fullkomligt urd, sedan ni framträdde för mitt öga. Meny