den följd, att intet förslag blefve som hvi: taget. På denna grund, och med ledning af R:gs-O., som synes medgifva, att frågor om lags-förändringar, hvilka visserligen kunna icke böra, när två stånd stannat mot två i! huruvida förslagen skola såsom hvilande va icke vara till, dragas under omröstning i stärkta C:s-Utsk., finner Utsk. återremissen : memorial JM 22 icke föranleda någon ann: åtgärd, än en vördsam hemställan till H. Ridd. oc: Adem samt H. Bondeståndet, att efter de öf :nden, hvilka de föreslagna tilläggen till 72 ingsformen såsom hvilande antagit, sig foga; avs: nde, i vidrigt fall, Utsk. frågan om dessa tillärg !-va förfallit. . Constilutions-Ulsk. utlåtande, M 32 till RP. St. angående 2:ne stånds återremisser å meoxwsrialet, M 24. Rörande detta betänkand2, som af Bors reoch Bondestånden blifvit antaget att hvila, mu af och Presteståndet återremitteradt, gör Utsi Y hemställan, som rörande det föregåerde, d. v. s, att de två sistnämnde stånden böra förena sig de två förstnämnde, celler ock betänkandet förfallet. N Emot detta beslut hafva herrar Brink oc: Eihom och med dem samtlige Utskottets ledamöter 2f Borgareoch Bondestånden reserverat sig. — Från LagUtskottet har ankommit, bland andra, följande betänkanden, som fordra Hiksståne dens handläggning: MN 79, med förslag till sammanjemining af de inom Riksstånden fattade skiljaktiga besluk vid förehafvande af Utskottets utlåtaniv A2 65, i anledning af gjorda anmärkningar vid Utskottets betänkande Ai 44, öfver dels Kong!. Maj:ts nådiga proposition angående förändrad lydelse af 4. 8 i 23 Kap. Ärfdabalken och tillägg till 7 8 i 20 Eap. af samma Balk, dels ock väcktmotion om inrättande af förmyndare-kaomrar. Då två Riksstånd, nemligen Presteoch Do:garestånden ; antagit Kongl. Maj:ts ifrågavaranu? proposition oförändrad, men Ridd. och Adein samt Bondeståndet stadnat i derifrån afvikande, men likväl sins emellan skiljaktiga, beslut, har U. inbjudit sistnämnde två Stånd att med Prosteoch Borgarestånden i den skiljaktiga delen celler i fråga om förändrad redaktion af 235 Kap. 4 S Arfdabalken sig förena. För den bändeise att denna inbjudning icke af någotdera Ståndet antages, anser Utsk: omröstning i Förstärkt LagUtskott icke kunna undy och att, då Presteoch Borgarestånden utan ä ng bifallit K. åts af U. tillstyrkta proposition mråa torde böra till ja-proposition antagas; mc den skiljaktighet å andra sidan äger rum, att Pondeståndet godkänt det af flere reservanter inom U. framställda förslag, och att Ridd. och Adeln stadnat i serskilda beslut, har Utskottet, enär blott en mening må till kontra-proposition uppställas, inbjudit Ridderskapet och Adein att med Bondeständet i denna del sig förena. Varder denna inbjudning icke heller antaecn. och Bondeståndet vidblifver sitt beslut, måste ir hvilkendera meningen skall utgöra kontra-propositi Benom omröstning slitas, och har U. för damål afgifvit förslag till voterings-proposition. M 82, i anledning af väckta motioner öm förändring af lagens stadganden rörande testamentsfriheten och gåfva med varm hand. Hr Dalman, W. F., hade, med utveckling af motiverne, föreslagit, att de emot billighet uch rätt stridande inskränkningarne i testamentsfriheten efper stadsrätt må för framtiden undanrödjas genom pupphäfvande af 5 i 47 Kap. Ärfdabalken , jemte pförkiaringen deröfver uti Kongl. Förordningen den 19 Augusti 1762, samt att 4 S i nyssnämnde ,KaPpitel må, genom stadgandenas utvidgning, göras lika sällande för alla medborgareklasser, utan afseende på stånd eller bostad.. Ben i förstnämnde S med: sifna lösningsrätten har dock motionären ansett kun1a tills vidare bibehållas, äfvensom han, under framtällning af följande förslag till redaktion af omförnälde 4 S: All aflinge fastighet å land och i stad samt alla ärfda eller förvärfda lösören må man bortgifva eller testamentera till hvem man vill. skyld eller oskyld, barn eller andra arfvingar,, ansett nös igt att jemväl bibehålla det nu i samma ga stadgandet till förmån för omyndiga b as arf icke är till föda eller uppfostran ch har motionären slutligen, i händelse ag I öfrigt bifölls, hemställt, att för tillvä ande af enhet i lagstiftningen 8 Kap. valken måtte sälunda förändras, att den, rärfvat jord, hus och tomt i städerne, berätt att ienna sin välfångna egendom helt och hå!let bortsilva, och icke blott till en sjettedel. I sammanhang härmed har U. förehaft en af Hr kholm väckt motion, deri han yrkat, att R r ville hos K. M. i underdånighet förnya d: l vid sta riksdag besiutade skrifvelse al den 12 DecemT 4840, angående en större testamentsfrihet cfter adsrätt. I anledning af dessa motioner har U., efter ett d:yftigt räsonnemang, föreslagit: det måtte Rikets änder för sin del besluta, att, med upphäfvinde af