Aftonbladet – 14 mars 1845, sida 1

ende ut rå gården och slående dörren i lås ef ter sig. Gubben stod imedlertid ångestfull qva och såg sig rådlös omkring efter hjelp. Dåsyn tes i förstugans förgrund ett qvinnoväsende, son italienaren, såvida icke alla häns sinnen vari omtöcknade, säkert skulle ansett för sin skydds (engel, hvilken kommit nedsvälfvande från him len, för att lossa hans jordiska bojor och för: honom till sällare rymder. En hvit nattdrägt omslöt den unga damen nymflika vext; rika, svarta lockar omflöt den bara, bildsköna halsen, och de blixtrand mörka ögonen, som i sig förenade både natt oc! ljusning, blickade forskande omkring, under de den purpurröda, välformade munnen frågade ef ter orsaken till det förfärliga bullret. — Ar den olycklige död? frågade hon med lidsamt, och ryckte ljuset ur den darrand gubbens hand, för att lysa på den fallne kriga ren. Men då hon märkte att han ännu hade lif tillade hon, vänd till den gamle: oo Så rör då på dig, din gamla snäcka, och skaffa honom undsättning! — Det är en fransk uniform, svarade betjenten, ehuru den vilda menniskan talade fermt italienska, och det med en så tydlig kommandoröst, att han visst icke kan vara död nu. Men herrr har ju strängt förbudit oss alt emottaga någor här, förr än han kommit hem. Känner ni då icke hans vrede, signora? ... Bäst är att vi släpa den här uslingen ut få vägen och lemna honom åt silt öde. — Tigerbjerta! ropade den unga damen. Slumpen har fört honom hit, således äro vi ursäktade. Flam är vår landsman; han synes vara