Aftonbladet – 14 mars 1845, sida 1

RIKSDAGEN. RIDDERSKAPET OCH ADELNS DISKUSSION DEN 23 JANUARI, ÖFVER BANKOOCH LAGUTSKOTTENS FÖRSLAG TILL ENSKILDA BANKER. (Forts från 3 59.) Grefye POSSE, ERIC: Jag ärnar icke ingå i de djupt financiella grunderna, men anhåller att få yttra några ord, för att gifva min åsigt tillkänna. Under den tid, då privatbanks-yran var-snart sagdt allmän, sökte jag, att, så mycket i min makt stod, motarbeta dessa inrättningar, hvilka jag betraktade såsom en kräfta för landet, emedan det var fråga om att, snart sagdt på en gång, utkasta flere millioner, för att dermed understödja spekulations-intresset, grundadt på lånesystem. Jag är ännu af den tanka, att det vore bättre, om dessa banker aldrig blifvit inrättade, men sådana de nu finnas, så hafva de likval ett financielt lif, som icke får dödas, utan måste underhållas, ja, till och med understödjas, för att icke göra villervallan ännu större och skadan värre än man kan beräkna. Jag tror derföre, att alla de hinder, man söker lägga i vägen för priva!bankernas fortfarande, äro skadliga , och dertill räknar jag i främsta rummet den fråga, hvarom nu afhandlas, eller att bankerna möjligen icke skulle få utgifva egna sedlar. Jag instämmer således uti lagförslagets 1 s 4 mom. Men för att icke vidare behöfva begära ordet, och upptaga Ridd. och Adelns tid uti denna fråga, ber jag att äfven hu få nämna, att jag anser den framkastade frågan, att privatbankerna skulle lemna cen viss procent af sin irsats till Riksbanken uti silfver, vara en blott i!lusion, om man tror att detta silfver skulle tagas utifrån, men äfven skadligt, emedan det tvingade privatbankerna att hålla en större kassa, som icke kunde disponeras. Deremot tror jag att statens mellankomst är nödvändig i afseende på kontrollen af privatbankerna, och detta anser jag iakttaget uti den gällande privatbanks-lagen. Att privatbankerna voro skadliga i sin början, har jag redan förut nämnt, men de hafva deremot hufvudsakligen gagnat genom sina kreditiver och depositionsräkningar. Skulle nu dessa förbjudas, så vore det en verklig olycka för landet. För att lätta möjligheten för privatbankerna att vid förefallande behof kunna erhålla penningar, skulle jag vilja tillstyrka, att privatbankerna emot godkända säkerhetshandlingar finge rättighet till kreditiver på Riksbanken, och att deras sedlar finge emottagas i uppbörden, emot skyldighet för privatbankerna att inom viss kort tid äter inlösa dem. Mär har blifvit yttrad en åsigt, som jag anser alldeles oriktig, nemligen att privatbankerna hellre skulle ställas på mindre summor. Jag tror tvertom, att i hela riket icke boråt finnas mera än tre privatbanker, nemligen en för södra, en för vestra och en för norra delen af AR a a a a a a