Aftonbladet – 13 mars 1845, sida 3

mentarier öfverflödiga; men då herr Cederschöld, ie ke en, utan flere gånger, med så ljudelig röst, som skulle han dermed velat ersätta hvad som brast uti skäl i bevisningssättet, upprepade att Kongl. Maj tcke kan beröfva Ridderskapet och Adein den olikt arfsrätten, tager Insänd. sig friheten fråga hvad heri C. kan göra eller låta, om Kongl. Maj:t, på grund af trenne Stånds redan fattade beslut, icke destomindre sätter denna grundlagsenliga åtgärd i verket? Hvad kan då herr C. göra, då han alldeles icke kar med någon paragraf ur grundlagen styrka sitt påstående, att frågan är af privilegii natur? Männe icke herr C. då får, såsom de fattige ofrälse, vara nöjd med hvad Kongl. Maj:t grundlagsenligen besluter ock handlar? Innan Insänd. slutar dessa rader, kan han icke undgå att yttra den förhoppningsfulla förmodan, som säkert delas af mången, att man för framtiden måtte taga sig till vara för alla dylika argumentations-metoder, och att man må jhågkomma, det en medlem af representationen har sig ett högre kall ålagdt, än att offentligen öfva sig i sofisteri. Philaletes. Red. finner ofvanstående reflexioner så väl grundade, att den ansett det vara skäl att offentliggöra desamma. TImedlertid vill det synas som om Insändaren icke afhört hela den ifrågavarande diskussionen; han skulle eljest säkert kunnat höra, att herr Cederschöld ingalunda var ensam om det ifrågavarande sättet att argumentera, utan tvertom flere talare gjorde sig skyldiga till innu bastantare sofismer. ke—— Arm i