Aftonbladet – 13 mars 1845, sida 2

mödosamma vägen, undervisade han henne hurt aon skulle säga åt sin far och åt grannarne, nä; lesse kommo hem, och vid åsynen af den döde hästen sannolikt skulle retas till forskningar efte less egare. Hon skulle säga, att fransmanner ade uppbrutit hennes dörr, att hon hade flyt ir huset och ut i skogen, hvilket äfven skull irskulda hennes frånvaro, i händelse att fadre! remkomme förr än hon. Och icke nog härmed talienaren måläde äfven, ur sin lifliga fantasi n bild af den skäggige, ohygglige fransmannen sådan hon skulle påstå sig hafva sett honom, si att den unga flickan, helt skrämd, smög sig när mare intill den vackre fienden, men lofvade ickt desto mindre att sålunda beskrifva den, som ri dit på den störtade hästen. (Forts. följer.) —— Från Posen berättas om ett omvändelse försök, som visar huru verksamt det katholska pre sterskapet är i sitt proselytmakeri, och att dervic inga betänkligheter möta i afseende på medlen. Tvenne unga judeflickor, om 15—4146 år, döttra till kommissionären B., bortgingo den 45 Februar ur föräldrarnes hus, utan att återvända. Alla efter forskningar, som de bekymrade föräldrarne företogo voro fåfänge; följande dagen erhöllo de en skrifvels från en katholsk andlig, G., med den underrättelser att flickorna befunno sig hos honom och efter dera begäran att blifva döpta, erhöllo undervisning i dei kristna läran. Föräldrarne anförde genast besvä hos polispresidenten, och de begge flickorna blefv senom denne embetsman i egen person afhemtad från de barmhertige systrarnas kloster, der man för varat dem, och äterlemnade till föräldrarne, D begge flickorna, hvilka till förståndet ännu stå allt ör långt tillbaka, för att kunna bedöma skillnader smellan den ena eller den andra religionen, hade oft: