Aftonbladet – 13 mars 1845, sida 2

det högre folklifvet bilda en, att jag så må säga, organiserad rättsoch kultur-förening inom hela det omfattande samhället, hvars synbart oförsonliga motsatser böra i möjligaste måtto ställas i harmoni med hvarandra, derigerom att alla ensidigheter besegras. De sednare hafva sitt egentliga rotfäste i kast-fördelningar, hvilka utan öfverdrift kunna sägas i statslifvet fortplanta alla på företrädes-anspråk grundade vilifarelser. Om än de flesta kaster ursprungligen tillkommit frivilligt, så hafva de dock i allmänhet sinåningom urartat till ett de mäktiges och rikes förtryck öfver de svagare och ringare. Kaster bemöda sig följaktligen rätt ofta att underkufva, och äro icke sällan afsvurne fiender till en allmännare kultur. Verldshistorien visar, huruledes de utöfval det skadligaste inflytande på nationernas öden. Ingen. allmän civilisation existerar utan frihet. Ingen rättvisa finnes, om den icke är allmän. Ju högre kulturen framskrider, desto ringare maste i förhållande dertill bördens och rikedomens företräden skattas... Med syftet att ställa folkets bildning i en fortgående utveckling, bör stats-författningen befrämja möjligheten för national-representation, att öfver allmänna ärender ur patriotisk synpunkt offentligen uttrycka samma åsigter, och att, med ledning deraf upplysa landets regering om folkets önskningar och behof, samt handla i fri öfverensstimmelse med densamma. Grundlagen bör alltså icke bestå af dödande föreskrifter, utan genomträngas af den höga bestämmelsen, att uppmuntra yttringarne af en fri, stark och sedlig folkvilja, som förmår att i det offentliga statslifvet verka med alltid lefvande kraft. Dessa allmänna grund-. satser äro af konstitutions-utskottet förnekade. Underkännandet deraf har beröfvat utskottets ombildnings-förslag allt anspråk att ens göras till föremål för diskussion. Utskottet har, så att säga, ställt detsamma under kritiken, och det är af sådan anledning jag, utan att vidare dermed uppehålla mig, tager mig friheten yrka, at! propositionen först göres på afslag af betänkandet. — Det samma betänkande bifogade serskilda representations-förslag, som Hr Ekholm reservationsvis underställt Rikets Ständers pröfning, !cder sin upprinnelse från det sedan 4844 års riksdag hvilande förslag till national-representationers ombildning, som genom Ridderskapets och Adeins samt Presteståndets afslag, vid detta Biksmöte fallit. Men ehuru Hr Ekholms nya förslag stöder sig på det fallna förslagets grund, vittnar det hkväl om ett allvarligt bemödande, att genom betydande modifikationer i det sednare sammanjeimka deröfver uppkomne stridiga opinioner, sarat undang rödja de från desamma alstrade hinder för ett allmännare godkännande af principen för samfälta val. Dessa modifikationer bestå, dels i en äldre kammarens sammansättning för en lång tidsföljd af starka konservativa elementer, dels, vad den yngre kammaren angår, 1 stadgandet af en högre ålder för behörighet till valrätts utöfvande, dels i bestämmandet af en högre census för valrätten, dels i fastställandet af ett högre maximum för röstetalet, dels i antagande af ett periosiskt veto kamrarne emellan, dels ock i utströckiuag afstädernes valrätt, jemte flere eller miudre väsendtliga förändringar dessutom. Genom hvad sålunda jemkadt blifvit, har rättelse egt rum i det ogillade förslagets mest klandrade delar; och då alltså Hr Ekbolms reservation i det den, bibshållande grundsatsen af samfälda val, förlikar deröfver yttrade skiljaktiga meningar, synes vara al Borgareståndets bifall förtjent, anhåller jag, att Borgareståndet, vid beslutande återremiss, behagade förklara, att besagde reservation innefattar Ståndets gemensamma tanka, rörande den form för Svenska national-representationens ombildning. som konstitutions-utskottet, efter ärendets förnyade handläggning, bör till Rikets Ständers gruusiagsenliga behandling framställa.n