Aftonbladet – 11 mars 1845, sida 2

ju af deras följeslagare blefvo skjulr a vid Cosenza, konungariket Neapel, den 25 Juli. Jag tror det vara öfverflödigt att förklara för dem, som känna mig, att jag ej allenast icke deltog i deras plan om örsöket i Italien, utan att jag derjemte gjorde allt möjligt för att hindra dess utförande, och de som ippnade mina bref torde sett det redan första månaden af deras befattning. Men jag vill med få ord berätta huru katastrofen påskyndades. Bröderna Bandiera ämnade begifva sig till Italien; men det var kyrkostaten, der rörelsen hade det mest hotanle utseende, och der de räknade på ett stort antal vänner, som de hade i sigte. Den italienska regeringen, underrättad om deras förehafvande, trodde det vara bäst att utse en plats åt dem, der de kunde lockas i förderfvets snara, och neapolitanska reoeringen fick uppdrag att göra försöket. Agenter utsändes från Neapel till Corfu, med uppdrag att söka leda bröderna Bandieras uppmärksamhet på detta konungarike. Skeppskaptener,som kommo från Calabrien, bestyrkte dessa rapporter; enligt dessa, hvimlade Calabriens herg af insurgenter, som endast väntade på höfdingar för att handla; de voro förvånade, att inga af de landsförviste kommo till dem; de önskade sig män från de andra italienska staterna, på det den nationella viljan måtte bättre representeras: insurrektionen, och då kusten ej var nogare bevakad än vanligt, kunde flyktingarne utan fara passera bergen för att nå den ort, der insurgenterna voro församlade. Boccheeiampi, en man som åtnjöt deras odelade förtroende, blef köpt och begaf sig i väg med flyktingarne; men försvann så snart de landstigit, och begaf sig till Cotrone för att underrätta auktoriteterna om hvad der funnes. Der äro dep, sade han, dit begifva de sig och der kan ni fånga tm Vid San Giovanni i Fiore blefvo de landslyktige, tjugo till antalet, omgifna af ett stort antal kungliga trupper; två stupade, resten tillfångatogs och fördes till Cosenza. Nio af dem blefvo skjutna och dogo som helgon. En af dem, Attilio Bandiera, hade den 24 Maj skrifvit till mig, straxt efter det han satt sin fot på Corfus brittiska jord: Förlitanle mig på engelska postens välkända r:alighet, kan ni nu skrifea till mig i mitt eget namn. Sådant är förhållandet. — Låt hvarje rättskaffens engelsman lägga handen på sitt hjerta och döma, hvilken del af indirekt delaktighet han vill lägga dem till last, som lemnade första upplysningen. — Jag förblifver, 0. S. V. Josef Mazzini.n