Aftonbladet – 8 mars 1845, sida 3

Utaf förnämhet nästan sprakar Hans högvälborna Konterfej. Långt mer, än en pris snus, minsann, Han tror sig vara — det tror han! Då borgersmannen knappast hinner Med sina anor till sin far, Vår ädling af sitt stamträd finner; Att-han haft farfars farfars far. Hur lyckligt är det ej att äga Ett stamträd, som kan sådant säga? När han var nyfödd, många trodde, Af vanligt menskokött och blod Han skapad var, men hvad som bodde I ådrorna, man ej förstod. Der bor en saft, hvars ingredienser Tillkommit blott för excellenser. Att Wasa, Engelbrekt och Sturar Stridt: för sitt land i fordna dar, Basunats ut af ryktets lurar, Fast det en barnlek endast var Emot vär ädlings-kamp mot ljuset Och friheten — på riädarhusct. , Ty Dansken och katholicismen, Hvad voro de mot det förslag ), Som, afladt af liberalismen, Vår grundlag varit denna dag, Om ädlingen ej höjt sin klinga Att dödfödt barn om lifvet bringa. Och när en tölp enfaldeligen Den lika arfsrätt föreslog, Hur då vår ädling ridderligen Betedde sig, mins häfden nog. Nej — skrek han — jag behåller jag Min lejonpart till domedag. N I moderlifvet tog jag redan Ett större rum, än syster tog, Behöfver alltså mer; och sedan Ar jag den starkare alltnog. Blott sjelf jag eger rikligt bröd, Hvad angår mig min systers nöd? En uppsatt man jag är desslikes, Bör lefva efter rang och stånd. . Som medlem utaf Svea Rikes Högloflig Ständers förstawvständ, Jag måste furstligt depensera, För att på packet imponera ... Ja, depensera, noble herre, Och imponera, om ni kan! Men tro mig: packet är ej värre, Än det förakta vet den man, Hvars skrytande patriotism Är iskall, hjertlös egoism. En ädling ja! — för tusan haåkar! — Helt annat är, än en piebej. Utaf förnämhet nästan sprakar Hans högvälborna konterfej. Långt mer, än en pris snus, minsann, Han tror sig vara — det tror han! men ingen ann!) R. C. et nya representationsförslaget. et torde ej behöfva anmärkas, att här är fråg: ast om adelsmannens förmenta värde på grunc börden. EEE —E—