Aftonbladet – 8 mars 1845, sida 3

igenom man skulle kunna framkringa foreller i hvilket friskt vatten som helst. Medlet kostade endast två louisdorer, och uppfinnaren vore beredd att genast återlemna summan, så vida medlet ej hade all önskad verkan. Den ryktbare bankiren, hvars mun vattnades efter foreller, hastade att öfversända en dubbel louisdor och utbedja sig det ypperliga medlet. Efter några dagars förlopp kom louisdoren tillbaka, tillika med följande bref: Det gör mig ondt att ej kunna skicka det ifrågavarande medlet, då annonsen var tillkommen genom ett vad. Jag hade nemligen hållit vad med en af mina vänner, att. man kunde låta trycka de största galenskaper och alltid finna en åsna, som trodde derpå. Min herre är redan den tjugusjunde. Högaktningsfullt,, 0. s. V. — FÖöRÄDLADE HARAR. Konung Enrst i Hannover satt nyligen vid sitt middagsbord och åt med god aptit harstek. Någon af gästerna gjorde den anmärkningen, att hararne i Hannover väl voro bra nog, men att de Preussiska voro mycket större, i synnerhet de, som funnos i trakten af Halberstadt. Skulle det ej gå an att förädla den Hannoverska har-racen genom croisering med den Preussiska? Förslaget omfattades genast med allrahögsta bifall, och någon af de följande dagarne afgingo en hel hop hofjägare från Hannover på jernvägen till Halberstadt, försedde med nät, burar o. s. v. för att komma åt de Preussiske hararne. Efter verkstäldt skall, återvände jägarne. om ett par dagar med 4530 lefvande harar af båda könen, hvilka släpptes lösa i de Hannoverska skogarne, för att der, såsom man hoppas, realisera de höga förhoppningar, som på dem blifvit byggda. — HUNDAR INÖFVAS TILL DRUNKNÄNDES RÄDDNING. I Paris har man förskaffat sig stora Newfoundlandshundar, för att användas tillräddning af menniskor, som fallit i Seinefloden. De inöfvas nu till apportering med stora dockor, liknande menniskor. — En mycket lärd och öfverklok förnäm man frågade en skjutsbonde: Nå, har ni fått er folkskolor? Ja, Gud ske lof! Med tiden blifva väl äfven edra hundar likaså höglärda och kloka, som ni sjelfve; ty ni tar väl dem med er också till skolan, kan jag tro.n Hå, skulle Vi ta hundarne med oss. Nej, se då tror jag att de ej längre låta sparka sig.n (Ö. C.)