Aftonbladet – 8 mars 1845, sida 3

Tp TRES i EEE — DROTTNING VICTORIAS NYCKEL. Garnisonen : Londons Tower är underkastad en mycket sträng di sciplin, och vid portarnes stängning iakttages en löj lig plägsed, som upprepas hvarje afton. Då väktarer med nyckeln i handen och ceskorterad af tolf mar och en korporal passerar förbi en post, ropar dennc som vanligt: Wer da? hvarpå väktaren svarar Nyckeln! — Hvilken nyckel? — DBrottning Vic torias nyckel! — Förbi ropar posten, och eskorten fortsätter sin march. Vid yttre porten låter korporalen manskapet skyldra gevär för nyckeln sjelf blottar han sitt hufvud och utropar: Gud välsigne drottning Victorias nyckel! — Amen! tillägger väktaren, och ceremonien är förbi. Det är ej längesedan en skotte, tillhörande den schismatiska kyrkan, fick tre dagars arrest i svarta kammarn för det han vägrade deltaga i denna bön. Han föregaf, att hans samvete väl tillät honom att bedja för drottning Victoria, nmien ej för hennes nyckel. — MÅLAREN GuDIN. En tysk tidning berättar följande om den franska målaren Gudin, som för närvarande befinner sig i Berlin, der han är lejonet för dagen. Då Gudin en afton befann sig hos de konstälskande fröknarna von Waldenburg, yttrade den ena af dem en önskan, att för sina samlingar erkålla en handteckning af honom, hvarpå Gudin genast svarade, att i fall hon begärde en sådan, skulle han ögonblickligen kunna stå till tjenst. Han fick derefter papper och ritstift, hvarpå han inom kort gjorde ett mycket täckt utkast. Damen var nåturligtvis ganska förtjust och tackade honom på det hjertligaste; men hur förvånad blef hon icke, då hon ett par dagar derefter erhöll en qvitterad räkning på 40 fredriksdorer, af Gudin för handteckningen! — ETT 1nFanL. Gräffer berättar i andra delen af sina Wiener Memoirer, att prinsen de Ligne alltid brukat skämta öfver det låga vattnet i en kanal, som en af Tysklands duodes-furstar låtit gräfva för att befordra kommunikationerna i sitt landsbreda rike. De Ligne påstod, att man icke kunde dricka derur. En dag ankom underrättelse, att en person drunknat deri. Pah! sade prinsen, det var blott en furstlig smickrare. — SCHWEIZISKA LANDSTORMENS VAPEN. Den 9 sistlidne Februari mönstrades landstormen i kanton Schwyz, och dess vapen utgjordes: 4:0 af eldvapen; 2:0 af 4 å 6 fots långa klubbor, försedda med jernspikar och en jernspets i ändan; 3:0 af liar, hvilka i grad rigtning äro fästade vid 5 å 7 fots långa stänger, genom jernringar och nitnaglar. Äfven förekommo andra slags huggoch stickvapen, såsom stridsyxor, hillebarder, spjut, 0. s. V. — VINTERN PÅ GRÖNLAND 1843, 1844. Berlingska Tidenden för den 20 Januari innehåller utdrag af ett bref frän Jakobs-hayn, dateradt den 4 September förlidet år, hvari det heter: Vi hafva haft en förfärlig vinter, och så långvarig-och sträng, att man ej kan erinra sig en sådan. Kölden steg ofta till 40 grader och var i allmänhet 20 å 30 grader. Derjemte uppstod en sådan hungersnöd bland Grönländarne, att de nödgades uppäta alla sina gamla skinnkläder för att stilla hungern, och ytterligare tillkom en förfärlig rödsot (erysipelas), hvilken borttog en mängd menniskor samt gick så långt, att lemmarne angrepos af kallbrand; ofta medförde sjukdomen döden inom få timmar. — DEN JURIDISKE ATLETEN. Bref från Algier berätta, att en mängd officerare äro invecklade i en besynnerlig hederssak. General de Bar hade gifvit en bal, vid hvilken -en civil tjensteman visade sig, Lill officerarnes största förargelse. Redan vid första inträdet sökte man förarga honom, och då han seiermera kom in i spelrummet, gjorde man anspelningar på honom för en under spelet försvunnen Iouisdor. Nägra dagar derefter träffade samme tjensteman tillsamman med några officerare på ett kaffehus, hvilka attackerade honom ånyo på sämma sätt, till dess den jettelike tjenstemannen slutligen fattade en stor marmorskifva från bordet och slungade den fram i rummet, så alt den sprang sönder i många stycken. Så, tillade han, skall jag bryta sönder refbenen på hvar och en som ännu vågar yttra ett ord,. — Tjenstemannen hade nått sitt ändamål, alla tego och han lemnade huset, På gatan erinrade han sig imedlertid, att-han ej druckit ur sin kopp kaffe, hvarföre han återvände och tömde den; utan att hågon störde honom. För att likväl göra något i saken, hafva officerarne stämt den juridiske atleten för injurie. — FISKDANINGSPULFVER. En ryktbar bankir, som var egare af stora fiskvatten, läste en dag i ett Berliner-blad, att någon hade upptäckt ett medel, hyar