Aftonbladet – 5 mars 1845, sida 2

tor Fougeres, emedan jag ej trodde mig kunna träffa doktor Boulanger. Före min bortgång hade vi nedlagt den sårade i första rummet, utanför mir Salliors eget kontor, dit han ensam insick, och der det var mörkt. — När jag återkom, uppgaf engelsmannen andan. M:r Sallior var der, och suckade, utan att säga något.n Poliskommissarien ZLeblond ankom nu. En qvart efter engelsmannens död, och medan m:r Leblond var sysselsatt att i förstugan söka efter mordvapnet, närmade sig m:r Sallior till bordet, der liket låg, och såg på sitt ur. Efter att åler hafva nedstoppat detsamma i fickan, böjde han sig ned mot liket, sägande: Vi hafva imedlertid passerat aftonen tillsammans,. Han utsade dessa ord med en mycket bedröfvad uppsyn. Jean Baptist Dudayer Var samma natt på vakt vid stadshuset, och gör samma berättelse som föregående viltne. Öfriga vakter gilva samma upplysningar, och alla förklara att den anklagade var så öfverlastad, att han alldeles förlorat bruket af sitt förstånd. Doktorerna Boulanger och Beaupre, hvilka haft uppdrag att obducera liket, förklara att skadan varit dödande, och att döden måste hafva varit ögonblicklig. En Juryman: )Kan döden hafva varit en följd af sjelflmord?, Dr Boulanger: )Vi anse att stöten måste hafva blifvit tillfogad af annan mans hand; men en fullkomlig matematisk visshet är i detta fall omöjlig. Sjelfmerd är väl möjligt, men det är ej sannolikt., Jurymannen: Herr doktor! är sårets rigtning sådan, att någon kon tillfoga sig sjelf ett sådant sår ?p Dr Boulanger fattar dolken, upplyfter armen och gör en bastig rörelse, liksom ville han sticka sig sjelf; men han hejdar hastigt spetsen mot bröstet, på det ställe der doktor Thorn blilvit träffad. Denna pantomim är afbruten af ett lätt skri af fasa, som låter höra sig från damernas tribun. Ni ser, säger ban, ,att doktor Thorn har kunnat sticka sig på detta sätt; men dertill fordras en tvungen rörelse med armen, elt slags tea tralisk geste. 3