Aftonbladet – 5 mars 1845, sida 2

vande. Så har förhållandet varit i England, och s har det äfven här förhållit sig till stor del med vår privatbanker. När svåra tider uppkomma, så är privatbankerna genast färdiga att iakttaga sitt in tresse; hvilket alltid är fallet med dylika inrättnin gar; de draga då hastigt in sina sedlar och vålla öka de svårigheter, i den kris de föranledt, hvaröfver d oförsigtige låntagarne, obelåtne med privatbankssy stemet, nu sig ock beklaga. Af en värd talare har blifvit ifrågasatt, huruvid förslaget till lag för privatbanker till sin beskaffen het vore en civil lag eller en ekonomisk lag. De värde ledamoten har dervid för Ridd. och Adel tydligen visat, att uti denna lag ingå så många verl liga lagstadganden, att den derutinnan nödvändig mäste vara af civil lags natur, ehuru der äfven fin nas andra stadganden, som synas mera tillhöra de ekonomiska lagstiftningen. Under detta måls beredning inom det sammansatt Utskottet, har jag icke förmärkt att någon enda lc damot. ansett att denna lag skulle vara af annan ar! än en civil lag till sin natur. Uti vår allmänna la förekommer visst en mängd ekonomiska stadgander hvilka man nu i sednare tider ansett böra skiljs derifrån. Här uti lagen för privatbanker hafva d blifvit införda derföre, att man afsåg en speciel la för ett specielt fall böra dem innefatta; man anså att dessa speciella stadganden, som man vill kall ekonomiska, icke kunde undvaras, utan måste de finnas, hvaribland stadgandet om den minsta sc delvalören, hvilket ock redan af ätskillige talare ha blifvit nämndt. Detta stadgande är dock af den vig att föreskrifterna derom i alla länder finnas den lag stiftande makten förbehällen. Så är det i Englan ehuru stadgandet är olika för det egentliga Englan och för Skottland och Irland. Hr Rosenblad har anmärkt, att det vore en nöc vändighet att vid denna paragraf göra ett tillägg de: om, att antalet af privatbankerna icke finge öka Jag får fästa den värde talarens uppmärksamh derpå, att, äfven med bestämmandet af detta nu bt fintliga antal, ändamålet icke vinnes, emedan di icke är maximi-summan af det belopp, hvarje priva bank fick utgifva, utan deras samfällda totalsumm som är en nödvändig bestämmelse. Stadgandet o totalsumman har jag ansett så vigtigt, att jag tro det vara nödvändigt att det behandlas såsom en se skild fråga, och att en serskild framställning dero hos Kongl. Maj:t göres. Då privatbankernas rörel är af natur, att under vissa omständigheter kun ökas, så anser jag icke tjenligt att i sjelfva lagt beloppet af de millioner, som privatbankerna få rö sig med, inryckes. Friherre Raab har helt oförmodadt föreslagit serskild privatbanks-lag, men det torde ursäktas mi att jag icke nu i en hast kunnat uppfatta densar Ima. Jag lemhar det derhän, om den måhända ha befunnits ganska förträfflig, om vi genom af hono derom väckt motion hade fått tillfälle att pröfva d i det sammansatta Lagoch BankoUtskottet. (Tarte föäliar I