Aftonbladet – 5 mars 1845, sida 1

TESTER TT rr pet att konungen skulle af sig sj-1f och alldeles opåkalladt förläna, hvad man tänkte begära. Men hastigt fann man äfven genom franska tidningspressen ganska bestämdt förkunnade underrättelser om, att Preussen, vore på vägen, att bekomma en konstitution, och samtidigt dermed hörde man äfven här, af statens högre embetsmän, antydningar och yttranden, som väckte tvifvel, åtminstone, mot mången tviflare. Så mycket oförklarligare föreföll under tiden fasthållandet vid styrelsemaximer, som ej på minsta vis bebådade politiska reformer, emedan de ej skulle kunna stå tillsammans med en sådan. Nu som förut såg man polisen lägga beslag på böcker?af det mest menlösa innehåll; efteråt som före dessa rykten, öfvade censorerna sin utstrykningskonst, och med fördubblad virtuositet, som det tycktes; man kunde ej upptäcka minsta förändring i polisoch byråkrat-regementets vanliga fortgång, och ännu dagen före öppnandet af provincialmötet lät polisministern von Arnim utgå en kungörelse om censurens skärpning, hvarvid undercensorernas nit lofordades på bekostnad af öfvercensurkollegium. Och ändå påstod man allmänt att konungen skulle den 9 Februari låta utfärda den nya statsförfattningen; den skulle kungöras från alla predikstolar och H. Maj:t skulle sjelf begifva sig till Ständernas församlingsrum samt der genom ett tal öppna den nya representativa banan. Den 9 Februari kom: alla kyrkor voro öfverfyllda: skaror af menniskor trängdes utan-. för stadshuset, väntande på de ting som komma skulle; men statsförfattningen uteblef, och tills dato har ingenting derom blifvit kungjordt. Det är Jätt att föreställa sig huru uppspelt allmänna sinnesstämningen var, och huru tätt de tusenfaldiga ryktena jagade efter hvarandra. Genom alltsammans har imedlertid blifvit uppdagadt, att konungens vilja och afsigt verkligen har varit att förläna oss en konstitution., Hvad var det då som hindrade det? Hvilka motverkningar mellankommo väl?... Hvad derom med talrika variationer förspörjes, och huru den historiska utvecklingen af denna angelägenhet omförmäles tillåter jag mig att här meddela. Beslutet att utfärda en grundlag skall konungen hafva fattat kort efter borgmästaren Tsechechs anfall, och tillkännagifvit det först under sitt vistande i Schlesien, för några bland sin omgifning; han skall dervid hafva yttrat sig väl inse, huru onyttigt det vore alt längre strida mot de herrskande tidsidterna; nationens majoritet vore för riksständer och folkets deltagande i statsangelägenheterna: han borde af denna orsak gifva efter; för alt betrygga sin dynastis värdighet och makt emot inbrytande stormar. Man förnam redan då i Schlesiska tidningsartiklar, antydningar i denna anda och huru H. Maj:t, djupt bedröfvad öfver mörd. anfallet mot hans person, hade fattat ett högsinnadt beslul, som skulle sätta verlden i förvåning; men. man trodde att detta bestut blott bestod uti att benåda mördaren Öch att efter Ludvig Filips exempel förse honom med resepenningar och skicka honom till Amerika. Konungen för, som bekantsär, från Schlesien till Wien, och säges der ha nieddelat sina afsigter under ett samtal med furst Metternich, absolutismens trognaste borgfogde: Den grånade statsmannen skall hafva smålett; hvad han hörde ansåg han som en konstitutionalitetsnyck hos en envåldsherrskare, hvars inbillningskraft och blod råkat i häftig svallning genom det nyss öfverståndna försöket mot hans lif, och han öfverlät åt tidens makt att afkyla. dem begge. Han erinrade blot eter hvad det berättas, att han icke insåge M gon nödvändighet, som kunde bestämma Preu sen till en väsendtlig förändring i de europeiska angelägenheternas ställning, medelst förlänandet af en konstitution; han ansåg Tysklands närvarande tillstånd vara tillräckligt betryggadt och de, oas rigg Bb ch den monarkiska principen stark noZ att skyndsamt undanrödja alla möjliga försök emot densamma, Konungen återkom till Berlin, och Dågra månader bortåt afhördes ingenting vidare, till dess han, i Oktober, som det berättas, skall lemnat ryska kejsaren förtroende af sin afsigt, hvilken PN icke var öfvergifven. Från Petersburg oc 1en öppnades nu en liflig kurirvexling: